Aftonbladet – 1 december 1871, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Finnar i skoptser-sekten. Ur en artikel härom i Pietarin Sunnuntailehti meddelas här nedan några korta utdrag: Bladet omtalar föret att i Petersburg äro för närvarande häktade 20 finska skoptser, hvilka alla äro dömde att deporterag till Biberien, Af dessa äro 9 män och 11 qvinnor. Den äldsta bland männen är 42 och den ngsta 28 år gammal. De äro hemma från finska förknmlingar i Ingermanland. Såsom sin trosfader anse de Öito Karell, färgaregesäll från Åbo, som redan 12 år tillhört sekten samt fu är häktad och dömd till Siberien. — Bland qvinnorna äro två 60 och den yngsta 21 år gammal, hvilken sistnämnda redan vid 1 års ålder blef lockad att sluta gig till sekten, till hvilken äfven två hennes bröder höra. De ha alla tre fått sin dom. Bland qvinnorna är den märkligaste ep, som sjelf ej tillhör sekten, men .tillåtit att hennes nu 17-åriga son redan vid 13 års ålder öfvergick till densamma. Mor och son äro nu dömda till samma straff som de öfriga. Angående sektens uppkomst meddelar bladet, att den för omkring 20 är sedan började utbreda sig i de finska församlingarne i Ingermanland. Skoptsernas första apostlar der voro två från lifegenskapen förrymda bönder, Johan Riikonen från oloskowits och Josef Muratta från Gubanits, hvilka inbemtat sektens läror i trakten af Peipus. Efter Murattasg död 1853 biträddes Riikonen af färgaregesällen August Lindström från Åbo, hvilken beskrifves såsom särdeles fiffig, skarpsinnig och hemmastadd i trossaker. År 1859 gjorde Riikonen och Lindström jemte tre andra skoptser, bland hvilka två finnar från Uguniemi, en resa till Sordavala, Jaakimvaara och Uguniemi för att der utbreda sin lära. Efter sin återkomst derifrån häktades de hösten samma år i Petersburg och båda sändes år 1862 till Sibirien. Den förutnämnda nu äfven till Siberien dömda Otto Karell är samtida med Lindström. Dessa män ha fortplantat skoptsernag olyckliga förvillelse i Ingermanlands finska församlingar och äfven i Finland. Sedan år 1853 haöfver 80 skoptser, män och qvinnor, aflidit i fängelserna i Petersburg. Småningom har man fått temlig reda på deras tillhåll, så att man hoppas att den afskyvärda sekten inom kort skall utdö. — Vilda djur. Man läser då och då i tianingarne om, att någon äfventyrsälskande jägare blifvit dödad af tigrar och elefanter, och man föreställer sig vanligen, att sådant inskränker sig till eastaka fall, och att menskligheten icke offrar särdeles mycket åt de vilda djurens grymhet. Man finner dock det oriktiga i detta anta, de, då man läser den officieila tidningens i Tndier. meddelande af den manspillan, som de vilda djuren åstadkommit i det britiska Indiens olika provinser, hvilken under de sista tre åren uppgått till 38,218 personer: Af dessa hafva 25,664 omkommit af giftiga ormars bett. Man har ännu icke kvnnat uttänvka något medel att göra ettslut på detta förfärliga tillstånd, hvilket stundom går så långt, att tigern utödar hela byar, och att öppna gator midt på ljusa dagen äro lifsfarliga för menniskor att färdas, ja, att tusentals tunnland, som förr voro odlade, nu blifvit fullkomliga ödemarker och sålunda erbjuda de blodtörstiga vilddjus ren nya tillflyktsorter. — Lyckligt skott. Den skicklige jägaren, hr D. Duff, sköt i söndags ute i Göteborgs skärgård en på vattnet simmande skjäl. Skottet träffade i hufvudet, och ianan skjälen hunnit dyka ned i vattnet var båten, hvarifrån skottet aflossades, invid honom, då hr Duff öfver båtkanten famnade djuret med den styrka, att det ej kunde undkomma. Skjälen håller tre alnar i längd. — En tragisk händelse från Moskwa omtalas i en rysk tidning. En student hsåe förälskat sig i dottern till en homoeopathisk läkare i denna stad, fröken Anna G. Den 30 Okt. begaf han sig till hennes fader, för att anhålla om hans dotters hand. Svaret blef ett afslag, Studenten hotade då att skjuta sig och köpte äfven, på hemvägen, en revolver, Fröken G., som kände sin tillbedjares beslutsamma karakter, följde efter honom jemte sin syster och hans bror. Då de inträdde i hans rum, var ban på väg att afhända sig lifvet. Alla böner att afstå från det hemska beslutet voro förgäfves, och, då man försökte rycka revolvern af honom, dödade han först med ett skott fröken G. och sköt derefter sig sjelf, Allt försiggick så hastigt att ingen hade tid att förhindra den för viflade gerningen.