nart skulle flyttas till Paris, blir betraktadt , zl åsom ett ofantligt steg för befästandet afrvä mn fri, stark och lycklig Tecering. Det är lock blott en af de otaliga frågor, som skola qe vesvaras, och jemförelsevis af ringa vigt. fa De stora problemerna angående regeringsfor-ke nen, om valreformen, om nationalförsamlinla! jens Upplösning, om ett taxations-schema, dr om en handelspolitik — hur litet befrämjas f! le! Och hvilken utsigt finnes till att, på detlre hela taget under närvarande förhållanden, de lbs let minsta skola främjas! Thiers sysselsätter pc sig blott med vapen och krigsväsen; han besöker läger och baracker, framlägger planer ! ks till befästningar och suspenderar kejserligt je sinnade blad, men visar icke spår af plan-lrs messigt handlingssätt: han kommer icke ur!K stället. Samma vacklande och vanmakt fin-ni nas hos alla partier. Blott en fransman vet bv åtminstone hvad han vill: grefven af Cham-lq bord, men han har ej makt a t genomdriva ,; något eller vilja att afstå från något. Gambettas anspråk äro lika så stora och ännu mera obegripliga. Han sätter den röda fanan öfver folkets vilja, liksom Chambord den hvita. Han vet att nationen icke har någon 4, förkärlek för den demokratiska republiken, lt: att den icke är mogen för densamma, att den hb måste uppfostras dertill; icke desto mindre påstår han, att nationen skall taga hans republik, derför att han säger att den är god. En korrespondens från Paris till Etoile Belge vill veta, ztt franska ministeren i mån; dags haft ett möte, i hvilket man enhälligt1 antog att föreslå presidenten ett partiellt för-n nyande af franska nationaltörsamlingen ge-lt nom val på bestämda terminer samt att detta förslag skulle bilda en del af det budskap,l; hvarmed Thiers kommer att nästa måndag öppna nationalförsamlingens sessioner. Franska transportskeppet Jura afgår i afton — skrefs den 15 November från Toulon ! — till Nya Caledonien och medför en mycket betydlig last samt omkring 800 personer, dari inberäknade besättning, gg och strafffångar. Trinquet, Urbain och ännu en med-l lem a? kommunen deporteras med Jura. Trinquet finner gig i sitt öde utan att klaga; han är blott missnöjd med att icke alla mätas med ! samma måttstock, och han kan icke försona sig ! med tanken på att han kommit på bagnon, medan ! flera af hans gamla kolleger i kommunen äro före! mål för beskydd af regeriogen. Orsaken härtill j söker han deri, att han blott var en simpel sko; makare, hvaremot de andra voro litteratörer, konst! närer 0. 8. v. Under sin vistelse i bagnon och nu, då han skall lemna Frankrike, kanske för alltid, ! har han icke ett ögonblick förlorat modet; han har tvärtom lagt i dagen ett orubbligt lugn, visat prof på en stark och energisk karakter. Nya Caledonien, en rätt ansenlig ö öster om Nya Holland, har sedan den 24 September 1853 ! utgjort en del af Frankrikes kolonier i Stilla haf-! vet Den regeras af en guvernör, som residerar il: Port-de-France och lyder under guvernören öfver l: Oceanien, vicomte Dubouzet. Några år 1847 anställda förföljelser af kristna missionärer ledde till l ett väpnadt uppträdande från fransmännens sida. Alecmåne skickade år 1851 två officerare och tolf! matroser i land; dessa blefvo tillfångatagna af infödingarne, menniskoätande kanaker, hvilka åtol upp dem såsom varande ett välkommet byte. Två år derefter blef ön tagen i besittning af konteramiralen Despointes, hvarigenom flera expeditioner blefvo nödvändiga åren 1854 och 1858 för att tvinga de infödda stammarne att underkasta sig och för att anlägga stationen Port-de-France. Denna stad räknar nu 1500 invånare. År 1859 måste dåvarande kaptenen, nuvarande amiralen Ssaisset, leverera tre fäktningar mot de infödda, efter hvilka den fiendtliga höfdingen Buaratte blef deporterad till Tahiti, hvarifrån han dock 1863 återvände hem såsom fransmännen tillgifven. Oaktadt åtskilliga mord sedan dess blifvit bagångna på fransmän, anses dock ön nu vara pacificerad. Kanakerne äro för öfrigt motståndare, som ej äro att förakta; det fattas dem ej år och deras taktik består i anfall från bakhåll. Några stammar bestå af omkring 2000 menniskor; dock är befolkningen här liksom öfverallt på öarne i Stilla hafvet i aftaande sedan de hvites ankomst. De infödde äro fika grymma mot hvarandra inbördes och slåss med hvarandra lika mycket som med främlingar, och det rådande månggiftet gynnar öfverallt familjmedlemmarnes hat. Klimatet är mildt, men fuktigt, och bröstsjukdomar äro dels på grund af dåliga sanitära förhållanden (usla bostäder och brist på klåder och kött till föda) mycket vanliga bland infödingarne. Ännu hafva ej kolonisterna förmått att göra kanakerne till sina arbebetare. Sä länge ej dessa äro utrotade eller verkligen vunna för fransmännen, är militärherradömet lika nödvändigt här som i Algier eller i Senegal, och det är tvifks huruvida kolonisationen i stort skall lyckas. Sir Charles Dilke har i Leeds inför en talrik krets af åhörare hållit ett tal — äfven denna gång om de kostnader konungadömet medför. Flertalet tyckes dock här ha varit rojalistiskt sinnadt, ty innan föredraget började, uppstämdes nationalhymnen och lefverop böjdes för drottningen. Dilke inskränkte sig derföre här hufvudsakligen till att försvara sitt eget uppträdande vid föregående tillfällen. Man hade förebrått honom, yttrade han, att han tillåtit sig ett vanvördigt språk mot drottningen, då likväl denna enligt konstitutionen bar ingenting att göra med det af bonom förordade afskaffandet af sinekurer. Endast premierministern kan göra detta, Det är tid att en noggrann sr rsökning angående denna sak eger rum. Något anfall på konungadömet har han aldrig gjort. Han har endast talat för en reform i de närvarande alltför Tstora statsutgifterna och för afskaffandet af Tsinekurerna, Om det förblifver vid det gamla, då skall republiken med säkerhet komma. I valdistriktet Chelsea i London, som iunderhuset representeras af sir Charles Dilke jemte Torrens, ha tvenne partier bildat sig, hvilka på offentliga möten gifva luft åt sina åsigter. Ett möte uttalade sin tacksamhet leför det talangfulla och oförskräckta sätt, hvarpå han riktat allmänhetens nppmärksamhet på missbruken i civillistans förvaltning och på frågan om monarkien i England. Den kinesiska ambassadens företräde hos residenten öfver franska republiken ger Himes anledning till en synnerligen intressant artikel, hvilken vi ansett oss böra meddsla och hvilken lyder sålunda; För en mängd år sedan fattade den namnkun