— Föreläsning. Professor Wis6a höll i sår afton ä Stora börssalen till förmån för Stockholms högskolefond sin föreläsning om Odensmyten. Efter några inledarde betrakelser om begreppet myt övergick föreläsaten till en framställning ar den mytiske Oder, lels sågom naturgad och främjare afdet materielia lifvets intressen, dels såsom skapare af det andliga lifvets företeelser. I detförra hänseendet framstår han såsom solens, himmelens, årsväxtens, luftens och vindens gud, samt vidare såsom den, hvilken råder öfver hafvet, sjöfarten och handeln liksom öfver jordens fruktbarhet samt menniekors rikedom och välstånd. Såsom öfverberiskare i den sndliga verlden framstår Oden förat och främst i sin allmskt, hvars universalitst betecknzs genom hans söner, af hvilka i synperhet Balder och Vidar äro märkliga, dena förre såtom sinnebilden af det absolut rena och syndiria, dez seuare såsom uttryck för den evigt skapande priucipen. Fråmstäende drag hos öfverguden äro hans allvetenhet, förmedlad, hvad de ytire företeelserna beträffar, genom de båda korparne Hagia och Munin, saint i afseende å företeelser på det andliga området genom ett okufligt kunskapsbegär, för hvars tillfredsställande han icke skydde något offer. Också lyckades härigenom hans försök att tillegoa sig visdomens skatter, hvilka voro i jättarnes händer. Mimer kunde ej förmås att öppna för Oden sin visdomsbrunn, förrän denne till ersättning lemnat konom sitt ena öga. Men enögd, särom Oden i följd häraf blef, framstår han så mycket skarpare såsom dels försänkt i begrundande öfver en hemlighetsfull forntid, dels aningsfullt skådande framåt mot en kommande tidsålder. Skaldekonsten förvärfvade nig Oden i och med eröfrandet af det utaf Gunlöd vaktade skaldemjödet. Lika så var hen ock den med skaldekoceten i forntiden ivtimt förbundne vetenskapens eller runornas gud, likasom han ock rådde för kriget. — Brter att ha skildrat Odens utseende, hans klädedrägt och vapenrustning, sådana de dels ännu fortlefva i folktron, dels fordom framgtodo i den mera bildade föreställningen, öfvergick föreläsaren tillen framställning af Ragnarök, i hvilken så väl Oden och de öfriga gudarne som jätterne girgo under, för stt lemna rum för on ny himmel och en ny jord, framkallade på hans bud, shvars namn iogen nämna vågar. Föredreget följdes af det temligen talrika anditoriet, oaktadt det ätan vågot uppehåll fortgick nära två timmars tid, med stort intresse. — Södra teatern bjöd i går afton på trepne nya pjeser: Den första, Allt hänger på ett hår, hade endast br Bergström att tacka för sin framgång. Hen framkallade genom sitt allt igenom lustiga återgifvande af parfymören Vagons roll den ena skrattgallvan efter den andra och öfverskylde derigenom till en god del den lilla farsens alltför stora befängdheter. Det andra stycket, Lilla Mor, en från engelskan bearbetad ko medi i två akter, tycktes slå an på publiken, ehuru den föga syntes lämpa sig för lokalisering, åtminstone på det sätt, som nu skett.