ww UUMUOU—— rr nnwn HJLH1zZ—VSbtti?n. N!N att tigande gå hemåt; men snart märkte jag, att ban svigtade. Det går icke, mumlade han och sjönk ned på en sten. Skall jag springa hem efter folk, frågade jag. Han nickade svagt och jag började springa allt hvad jag förmådde, och jag tänkte icke mera på mörkret eller att någonting var hemskt och ödsligt, utan kom snart tillbaka med de nya drängarne, som buro hem Erik Månsson, hvilken fallit i vanmakt, öch så blef han lagd i sin säng och så blef jag skickad att hemta herr Laurens Peterz:ns, hvilken på giund ar sin mångsidiga lärdom och sin stora läkarebok, som han köpt på en auktion, blygsamt åtagit sig att tjenstgöra såsom ortens doktor. TIONDE KAPITLET. Hos herrskapet Peterzens hade man redan gått och lagt sig, och först sedan jag bultat på rätt läege, öppnades ett fönster på glänt och jag fick se min vördade lärsre, insvept i sin lilla blårnptiga koit — såsom vi kallade den, eller nattrock, såsom han sjelf kallade den — föraigtigt sticka ut litet af sitt hufvud, hvars alla krusor nu voro begrafnai en dugtig nattmössa. Hvem är der? ropade han och slanrade bakom fönstret raed en panna eller en eld gaffel, jag kan ej säga hvilketdera. Nöt! hördes det i detsamma bakom honom, stick ut hufvudet riktigt och se efter, i stället för att stå der och skrika. Herr Peterzens öppnade fönstret äsnu en fjerdedels tum och visade en fjerdedels tnm mer af sitt hufvad, I detsamma kom jag fram och sade med andan i halsen mitt ärende.