Aftonbladet – 29 november 1871, sida 2

in i mitt unga sinne samt blef för en läng tid en rik källa till näriog för min fantasi zom derur hemtade stoff till både drömma: och tankar, och ännu i dag mins jag med er förvånande trohet ända till de minsta omständigheter, som hänga tillsammans med denna min första utflygt i den stora verlden Det var på aftonen, innan det skedde, som jag såg min far flytta den ena af sina stors fötter ned ifrån spishällen, lyfta upp ögonlocken och ömsevis betrakta min mor och ig. Hör du, Karolina, sade han slutligen, det är i morgon, som di knycker nacken af kusir Petter. Jag vet det, nickade min mor, Om vi skulle gå ut till backen och titta pån för sista gången. Jag ä då slägt med honom, förstås, och det kunde kanske vars roligt för dej också. Det är inte så ofta sånt der bestås.n Ja, jag har också tänkt, att vi ska ditn förklarade min mor och vek ihop sig för att blåsa på elden. Nu tittade min far åter på mig. Huro är det med dina byxor, pojke., frågade har plötsligt. Kom hit, så får jag se hur dr ser ut. Jåg kröp fram ur min vrå och visade at! mina byxor hade ett par alldeles nya blå lappar på knäna. Nå, du är kanske så pass att man kar taga dig med i morgon, återtog min far Hör, Karolina, om vi skulle låts pojkbytingen följa med. Han skall väl en gång något roligt ha, stackarn. Det kunde kanske vara nyttigt för honom att se det, menade min mor. Så att han aktar sin egen hals,, skrattade min far. Vill du gerna följa med och se