Aftonbladet – 28 november 1871, sida 3

ryckte ännu flera offer än förut. Föreståndarne för samtliga bönehusen kringsände då personer, hvilka af alla medlemmar af den judiska befolkningen uppburo en: lösepenning; genom denna afgift skalle judarne liksom friköpa, sig från koleran och man erinrade dem om, att en läkare för den minsta tjenst begär mer än beloppet af den äskade skatten utgjorde pro person. Men trots denna lösepenning rasade koleran allt häftigare, och allt envisare blefvo rabbinerna. De förbjödo att begära bistånd af läkare, och fordrade nu, att folket skulle renas från sina synder derigenom, att den ene angaf den andre för äktenskapsbrott eller dylika synder. Härigenom uppstod nn förfärlig oreda: spioneri, angifvelser, sqvallersjuka; förtal och prejeriförsök drefvo sitt spel och föreföllo så mycket gräsligare, som hvar och en trodde sig derigenom utföra ett Gud behagligt verk. . Hos våra kristna landsmän visade sig vantron icke i denna skepnad. I de ryska byarna sökte man deremot att vid midnattstiden draga trollkretsar omkring den af kolera hotade byn och trodde sig derigenom skydda invånarne. Qvinnor med för vinden fladdrande hår, ungefär som man afbildar elementarandarna, Russalkas, drogo fram i en lång procession, Stundom mäste det vara ett visst antal sådana qvinnor, som utförde ceremonien — vanligen tolf utom anförarinnan. Några af dem spände sig för en plog, som styrdes af de andra, tills man kört en fåra rundt omkring hela byn. På andra orter antände man en vhelig eld, vid hvilken man genom antända rökverk rökte hela byn. Ju längre man kommer mot öster, desto mer tilltager hedendomen bland den s. k. kristna befolkniogen. Så har t. ex. i guvernementet Kasan kristendomen alls icke slagit rot bland tscheremisserna och tschuwascherna, som sedan mer än 300 år tillhöra ryska riket och bo så att säga utanför Moskwas portar. Folket dyrkar sina heliga träd alldeles som för 300 år 8edan, och presterna ha intet annat att göra än att deltaga i ceremonierna. För att bevara dekorum, föra presterna helgonbilder till de heliga träden eller föranstalta processioner vid de af qvinnorna nattetid körda fårorna. Presterna äro i en så beklagansvärd ställning, att de för att kunna lefva måste deltaga i folkets vidskepelse.