Aftonbladet – 28 november 1871, sida 3

sannt jag är en ärlig finnes, mugxlade Jussn och höjde bajonetten, Håll, Jassu, skrek Axel med dundrande stämma och rusade fram, en ärlig finne dödar iogen vapenlös motståndare. Håll! Men Jussu var för trög i vändningarne. Petrowitsch stod redan i upprätt ställning. Såmycket bättre, så mycket bättre, mumlade Jussu och sprang Petrowitsch på lifvet, du skall falla i ärlig strid, du qvioncröfvara!s Det hemska anskri, som hördes från Petrowitsch läppar när Jussus bajonett genomborrade kaos bröst, bortdog i stridsbullret. I samma ögonblick som ryssen föll höjde sig en kolsvart springare öfver Jussu, som stod lutad öfver den failne, en krokig sabel höjdes med blixtens hastighet, och innan Axel hann fram till Jassus räddning, låg han blödande bredvid Petrowitsch. Han här! skrek Axel med darrande stämma, må han dö — — Med dessa ord rTosade han på den nye motståndaren, men inngn han nådde honom, slog denne pelsen tillbaka och försvann. Fram! kommenderade dena tappre finnen. Det var Kulneff. Piska hans kosacker dugtigt. Stackars Jassu,, mumlade han för big sjelf, och gaf ett par goldater befallnipg att bringa den sårade i säkerhet, cdu fick dö en värdig död för hans hand, du tappre vän. Vid dessa ord aftorkade han oförmärkt en tår, som rann ned på kinden, och störtade sig derefter in i den hetaste striden. Den blef icke långvarig, ty det dröjde icke länge förrän Kulneff vände finnarne ryggen och begaf sig på flykten. Hvilket slut bataijan vid Salmis fick, är nogsamt kändt. Tvingad af omständigheterna måste Adlercreutz ännu en gång befalla reträtt, foch den gick nu till Tistenjoki.