Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

ÖÖ MMMM Han tycktes icke blifva det ringaste förvånad öfver den sya, som nu tedde sig för bangs blickar, ty ett varmt och ett belåtet småleende -krusade hans läppar. VWVarsamt smög han sig fram på tåspetsarne till de båda lyckliga, som hvarken hörde eller sågo någonting, och lade, efter kort betänkande, sin. hand på Axels skuldra i det han sade: Du har krigartagen i dig, märker jag Med ett lätt utrop slet sig Ingeborg ur Axels famn och skyndade till tadren, som skrattande forttor: Och du har brådtom att fånga den raske krigaren, ser jag. Nåja, det är ju bäst som let är, då skall han åtnlinstone akta sig för att bli tagen af någon annan. Se så, vu Pp ned hufvudet, flicka., utbrast den gamle när Ingeborg envist gömde sitt bildsköna ansigte vid fadrens bröst, du blyges väl inte för len ga du Ar bo Blyges, upprepade Inge rg ocb upplyfte let re en skär onad ötverhöljda husigtets hvarföre skulle jag blygas? Se så, se sål inga tyistefrön landsmän ;mellan, utbrast baroner och lade In (eborge rand i Axels, Mellan er skall det åtmin— tone bli fred så länge jag lefver och är skilje lomäre. Gud välsigne er. Inte konde jag ana, när jag bortfördes från Grannäs, att Ingeborg skulle bli en ung fästmö, och det ill och med under pågående drabbning. Men let skor så mycket här i verlden, som ingen kan förutse, Här har du henne, pojke! Barara skatten, ty den är dyrbar, och vårga len såsom ditt skönsste smycke. Hon skall Ida dig i striderna, och trösta dig under notgångarne. Jag skulle vilja att heders subben, din far, vore här nu; men det gör u ingenting, ögonblicket är lika högtidligt.. FRA :(Forts) i