Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

Kapten Foll., Gud ske lof för det, mumlade baronen och knäppte tillsammans händerna öfver bröstet, då äro de i säkert förvar. Efter ett hjertligt afsked från den gamle jägaren, som, oaktadt alla uppmaningar, icke unde förmås att låta föra sig från stället; ty ban ville dö der han kämpat, fortsatte do andra marschen till Salmis med den största skyndsamhet, g XV. Pappa, pappa, hvilket förfärligt dunder, klagade Ingeborg och lutade sitt bleka ansigte mot fadrens bröst, rär muskötsalfvorns oc Kansndandigt från de båda vid Salmis kämpande bärarne blefvo alltför. hörbara. I hvilken ryslig belägenhet ha vi inte kommit na! Rundt omkring oss slåss man med den största förbittring och.., Jag är nu temligen van vid detta buller, svarade baronen leende. Vid Ruona fick jag min första lärdom hur det går tillien drabbning, och det kan väl hända, att jag i dag får den andra.z Hvad säger dul utropade Ingeborg med förskräckelse och lindade sina armar kring den gamles hals, du vill lemna mig, och du har ju nyss lofvat att bli hos mig!o Omständigheterna, min. dotter, de ställa till mycket krångel ibland, och de kunna äfven ny göra så att jag blir tvungen, för att försvara ditt och mitt lif. Ingeborg ryste vid dessa allvarliga ord från den gamles läppar. Hur lugnat var det ej på Grannäs, hviskade hon och betraktade fadren med kärJen lla blickar, der visste vi inte af någon sorg förrän:.. IÅR sion Den unga flickan hejunwy sjelf vid detta sista ord, :