Aftonbladet – 27 november 1871, sida 3

ARRERTRE RNE ha lidit så mycket; att de ite kunna förrätta förposttjensten.. Det är vär brist på rytteri, som vi ha att tacka för denna olycka, inföll baronen dystert. Nej!s utropade Axel med vredgad stämma och stampade i marken, det är inte ensamt Pristen på ett mingtaligt rytteri, som är skulden härtill; det är fältmarskalkens uraktiåtenhet att utdela vapen åt landtfolket. Hade detta blifvit gjordt, skulle aldrig något sådant inträffat. En redlig fione kan knappt finna ord, nog skarpa, för att tadla detta förfarande. Förnt har jag svurit många tygta eder öfver befälhafvarens oduglighet; nu lär. jag få börja igen. Förbannelse öfver dem, som Jemna ett tappert och för sin frihet ifrande folk åt glömskan; föraktet skall drabba dem och det blir i sanning svårt att aftvå sådana fläckar, Kling är en beskedlig mes, som helt och hållet dansar efter kungens pipa Denne sistnämnde och hans förrädiska rådgifvare må föraktet drabba! — Ynglingens kinder glödde och hans bröst höjde sig våldsamt, BpDu ar för hård i dina domaro, inföll baronen mildt och lade sin arm på Axels skuldrax. 7 s tyAxel, kära Axel, tala inte sådana hårda och de ord, hviskade Ingeborg och såg på ynglingen med bedjande blickar. Aldrig förr har jag sett dig sådan som nu. Jag är heto, sade Axel och aftorkade den svettiga pannan. Men när man ser det land, för hvilket man strider med sådan glädje som jag och mina kamrater, förrådas bit för bit, kan då eu redlig mn känna annat än, den djupa harm och förtrytelse! Jag vädjar inte blott till er, soldater., fortfor han och vände sig till manskapet, är hvilka på