Aftonbladet – 27 november 1871, sida 2

att vi kommit nog långt nu, och vore jag general, skullejag inte befalla något återtåg förrän jag finge springa ensam. . Den härmarschordningen kan jag nu utantill; men det lär väl inte bli bättre för det. , Du är inte den enda, som fäller dess: utlåtelser,, mumlade Axel; tusenha samma tankar och samma ord på läpparne som du; men det tjenar till ingenting, detzgnes nog. Derefter vände han sig till den gamle jägaren och sade: Har du legat här länge? Ja, fändrik, svarade denne med svag röst, jag blef sårad vid ryssarnes första anfall på bryggan, men -lyckades krypa hit och har legat här alltsedan. Nu är det i-rappet ute med mig, men innan jag dör vill jag bedja fän driken att framföra min helsbing till mina tappra kamrater. Bed Flink att han tar vård om min lilla dotter, i fall han kommer undan med lifvet. Min sista önskan är, utt mina kamrater hädanefter kämpa lika bra som förr... men... men, utropade han med. ansträngning, det vigtigaste glömde jag att förkonna: Kulneff har varit här!s Härs, AG finnarne med en mun och ryggade tillbaka, Ja, för några minuter sedan. Vårt återtåg är kändt, Jag låg stilla och tyst vär kosackcehefen i sälls ap med en officer för. sigtigt närmade sig öfver bron och re? in hit. Men här dröjde de icke länge, utan skyndade genast tillbaka och det äröjer nog nte länge förrän ryska hären intar våra platser —x Axel bet ihop tänderna at harm och förirytelse. Och du har inte sett några af de våra tröfva omkring? Nej, föndrik. Karelska dragonerpa lära