Aftonbladet – 25 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Na tror jag att det är tid att vi försöka att fly undan, hviskade Matte och höjde sig ned mot Ingeborg. I det förfärliga virrvarr, som nu herrskar der ute, skall inger ge akt på 0oss. Känner du vägen?, frågade Ingeborg med bäfvande stänma och reste sig hastigt upp Följ mig bara, sade Matte med dystei stämma. Maritschas snabba blickar hade redan uppfattat allt. De rubel, som hon fått löfte om och nu gick miste om, samt löjtaant Petrowitschs hämnd stodö ou för hennes blickar på nytt och uppretade henoe till den grad, att hon, utan att baziona den fara hona opp. med en lejoninnas vighet och vildhet störtade på Matte. Denne hade redan hunnit hjelpa Ingeborg ut i den trånga förstugan, der den unga flickan, darrande i alla lemmar, måste hålla sig fast i dörrposten för att icke falla. Inifrån hörde hon ett jämmerskri och en tung kropp falla till goltvet, och det var icke långt ifråa att hon svixmat i förskräckelsen, men just i detsamma trädde Matte ut och mottog henne i sina starka armar, Qvinnan, den förfärliga qvinnan, hvar är hom, hviskade Iageborg med darrande stämma, Sö sjelf, svarade Matte och stötte med foten upp inre dörren. Jag hade intet annat val; hon sknile annars förrådt Oss.n Ingsborg ryste. Midt på goltvet låg Ma) 8e 4. B. ur 242—244, 246—274