af de för hvarje syssla bestämda Iönoförmåra för alla de nedelrme som am infinna sig 3 zmootsbyråd, och der göra , une at I scar Ingenting till kli 2, då de gå sin väg, och hå förtsätta dag efter annen. En och med den chef, söm vid befordringer fästet afseenide på närot ahdat än åldöorn itjensten, kan råka illa ut; det kan för Dagligt Allebanda icke vara obekant. Detta kommer sig af samma skäl, som dikterer arbetarens missnöje med dylika kontrolleringar öfver deras duglighet. De eng föm de andra erkänna dem icke, Deras egenkärlek protesterar, och de finna deri sj annat än mannamån och maktmissbruk. Alderns, likeom bördens företfäden underkssta sig menniskorna i allmänhet villigt. Ty de äro facta, som ej kunna ttistas om, Förtjenst och skicklighet derömöt ärd företräden, söm kunna, och äfven alltid blifva bedömda efter hvars och ens olika uppfattning. Och derföre medgifvas de sälisn enhälligt och aldrig utan förbehåll af der, som fioner sina egna egenskaper underskattade. Summum jes är icke altid stmma injuris: Men tillämpningen af högsta rätt är ofta en stof dårskap. I en tid då redbarhet, upplysning, laglydnad och idoghet på många håll föga aktas, men menniskans rättigheter och fribeter, lika för alla, ances gå framför pligterna, så tordo det icke vara rådligt för der easkilda alt sätta sig till doms och skipa rättvisa med de klena elementerna i samhället. De känna och veta med sig, att tids. andan är gynnueam för dom, och de önderlåts heller icke att begagoa sin makt och före skrifva sjelfva de vilkor, dem de vilja underkasta sig. Att denns uppfattning af der närvarande samhällsställningen är riktig, torde äfven det mest eangviniska åskådningssätt a dagens företeelser icke kunna förneka. BREES DE