Aftonbladet – 23 november 1871, sida 3

Hvad står på, hvad står på, utbrast fändriken och skyndade fram det fortaste hsno kunde. Hvem är det, hvar är han? Här, här! Axel lutade sig-ned, men vid den första blick ;han kastade på den okände, studsade han förfärad tillbaka och gaf till ett utrop af förskräckelse. XIL Vi vilja nu återvända till det lilla pörtet i kosacklägret och den okände person, som vi sett smyga deromkring. Så snart ströfkåren, som vi veta blifvit sammankallad genom den omnämnda signalen, ridit nt ur lägret, smög sig den okände fram och spejade omkring åt alla håll, under det han försigtigt drog uppsoldatkappan ända till ögonen. Som han icke varseblef något anmärkningsvärdt, drog han sig varsamt tillbaka till sin fordoa plats vid fönstret. Genast vid första anblicken igenkänna vi Mattes drsg. Jag skall rädda henne eller sjelf stupar, mumlade han för sig sjelf och lade örat intill fönstret. Jsg känner nu ganska väl igen henne — det är samma lilla flicka, som jag såg hos min husbonde för tio år sedan, en hnpru har hon inte förändrat sig; man kan knappt känna igen henne mera, Aldrig glömmer jag huru glad fändriken blef när jag hviskade honom i örat, att jag ville skynda efter kosackerna för att spionera ut hennes vistelseort. Jo, jo,. han tycker nog om henne, det ser jag tydligt och det skulle vara bra besynnerligt, om hon inte skulle kunna tycka om honom tillbaka, Tack vare min bekantskap med nägra ryska ord kom jag: utan -äfventyr genom -förposterng; men hurg det sn skall sinta, det blir jag i sanning inte slug på, Men, det får gå som det vill, jag skall nög spjerna emot. Tnte ger jag mig vid första hugget, det blir då osanping. Vid dessa ord kröp Matte tillhopa, så att grenarne belt och hållet öfverskyggade ho