Aftonbladet – 23 november 1871, sida 2

ga och blifvit öfver höfvan tuktade, intar ock ännu Frankrike ett framstående rum i erlden, tack vare dess storartade och omattande resurser, och tack vare den växanle kraften hos dess folk, som är så rikt och näktigt utrastadt, och som endast behöfver n smula ordning och lugn samt en politisk rganisation tillämpad i dess anda, för att ned en underbar hastighet afhjelpa de smärtamma förluster, det lidit. Med ett sådant olk är det icke skäl att förtvifla; men det ordras, att Frankrike uteslutande sysselsäter sig med detta regenerationsverk. Det ehöfver en styrelse, som motsvarar dess beof för stunden och framför allt det kraf, om gör sig gällande for det att återtaga in verkliga roll i verlden. Men hvad denna ak angår, böra vi vara mycket förbehållamma och aldrig yttra ett förmätet ord; let anstår icke vår värdighet som besegrade; ty det gifves också en värdighet för den beegrade, när han fallit ett offer för ödet och cke för sina egna fel. (Långvarigt bifall.) såtom oss väl vårda denna värdighet, och ätom oss aldrig tala om utländingen, ehura nan väl må förstå, att vi städse tänka på honom ... (Nytt bifall); då ären I på hämlens rätta väg, emedan I då hafven lyckats eherrska och lägga band på eder sjelfva, Hvad fordras härtill? När man har den noraliska tillfredsställelsen att tillhöra det lemokratiskt republikanska partiet, bör man ndast hysa en enda äregirighet, nemligen utt förvärfra det anhängare, att förstora dess ed, att öka dess makt, så att det genom len allmänna rösträtten må kunna uttrycka sin uppfattning och sin obestridliga vilja. Men den allmänna rösträtten, det är I; I hafven den, den står till ert förfogande. I behöfven endast låta er vandel, er sedlighet, er politiska duglighet och er förmåga att leda affärerna på ett sådant sätt göra sig gällande inför den allmänna meningen, att denna demokrati, som I hafven konstituerat genom den allmänna rösträtten, låter alla erfara sin kraft och makt. (Bifall.) Betrakten . blott de framsteg, som blifvit gjorda sedan sex månader på ett fullkomligt reelt och praktiskt sätt; det demokratiska partiet i ala sina skiftningar har vunnit insteg i municipalråden i alla dess olika stadier och har gifvit alla dessa församlingar föredömet af moderation, utan den ringaste dagtingan hvad grundsatserna angår. Detta bevisar, att om man med enighet, med nit ville fullfölja detta ötvertygandets verk, hvarom jag talar, så skulle de demokratiska mötena föra till oss dessa såväl i städerna som på landsbygden allt för talrika personer, som hysa mot de republikanska institutionerna fördomar och afvoghet samt äro bekajade af falska föreställningar, hvilka man inympat hos dem och hvilka de föra till torgs, utan att allt för klart göra sig reda för hvad de innebära. Om I alle, som befinnen er i landtdemokratiens medium, och som kunnen öfvertyga er, att det aldrig är förgäfves man uppmanar folket att ingå ien diskussion ötver sina intressen — om I viljen itaga er, en för alla och alls för en, att utöfva den erforderliga propagandan, skullen I icke behöfva vänta länge för attse frukterna träda fram under edra händer, och hvarje omröstning skulle skänka er en belöning, en uppmuntran och en seger. (Lifligt bifall.) y, märken väl, act hvad, som i dag försäkrar det demokratiska partiet om seger, är att det har rätt. När man har denna stora fördel på sin sida, bör man tala, handla och icke låta bringa sig ur fattningen af någon intrig eller låta hejda sig af något hinder. Man måste tålmodigt egna sig åt att eröfra opinionen, stadigt hålla fast vid sina grundsatser, vara mycket fördragsam mot personerna, aldrig yttra sig utan till förmån för det allmänna bästa och derjemte bilda sig likasom en inre minnesbok, i hvilken man inskrifver, för att göra anspråk derpå, de reformer, de framsteg, som folket har rätt att vänta af det demokratiska partiet. (Långvarigt bifall.) Mine herrar, frukten ej att jag glömmer hufvudändamålet hvarför vi här äro samlade, nemligen det hjeltemod,bvarmed I hafven uppoffrat er och hvarigenom I förlorat hjeltar, okända, men dock hjeltar. Nej, jag glömmer dem ej, dessa döda, som voro er så dyrbara, men det är med afsigt, som jag icke vill tala om det, som kunde komma fäderneslandets sår att åter blöda. Jag vill -hellre uppmana er att samla er, att lita på er sjelfva. Det fordras, att vi skärskåda de inre frågorna och att vi icke hysa något annat äregiri sträfvande än att vara ett folk, som verkligen vill omdana sig. Ty veten, att I verkligen icke skolen blifva i stånd att göra er aktade i Europa, förrän den dag, då I ären starka inåt, och när jag frågar mig hvilken som är den mest behöfliga, den mest tränganaa Af alla reformer, kommer jag alltid till den slutsatser, att ingenting kan göras, ingenting kan blifva fruktbringande, ingenting kan lugna sinnena och närma klasserna — ty, trots lagen, gifves det ännu klasser — förrän vi få ett godt uj pfostringsväsende, en väl fördelad kostnadsfri ooh obligatorisk un dervisning och, tillåten mig ordet, fastän det icke är modernt, helt och hållet lekmannaartad. (Applåder.) ; Ja, ty om man införde ett verkligt nationelt undervisningsväsende, om denna undervisning gålves på ett med nutidens anda verkligen öfverensstämmande sätt, skulle man ha löst problemet att åstadkomma harmonii samhället och betryggat återvändandet af vårt inflytande utåt. Men uppslån historiens böcker och olyckligtvis skolen I der få se, att de sista framsteg, som blifvit gjorda, äro framsteg hvad RK RR SL angr TA hogNna