VS AA Trör ni inte att jag var vitne till likartade scener., inföll Axel med en lätt rysning. Jo, der jag stod gick det lika hett till. Fräden brakade, snåren jemnades med jorden: lödsskri, pistolskott och hurrarop, se der hvsd ag var vitne till under dessa timmar!, Hör nu vidare. påp, sade baronen och uppyfte hufvadet. Nu kommer glanspunkten i 1ela striden. KR ssarpevoro drifpa ut ur kogen och framför oss utbredde sig i en långträckt linie af deras förskansningar. Då ratade vi några ögonblick för att hemta nya rafter till den slutliga striden, hvilken skulle Nlifva ytterst blodig, det insägo vinog. Det rar då rörande att se Så gng omring mig, jag glömmer dem a rig om jag ofde aldrig oh länge. Då möttes. de vägner om voro qvar i lifvet och togo afsked af varandra med densfasta föresatsen att stå iler falla; då ingingog nya vänskapsförbund. Soldaterna orofamnade hvarandra, så äfven fficerarne. Det var ett högtidligt ögonblick, tt ögonblick som jåg , aldrig. skall glömma. Vi tre, som voro tillsammans omfamnade ckså hvarandra, och då först saknade vi dig f hela vår själ. Men, kommandoorden ljödo längs hela lis ien. Bataljonen satte sig i rörelse, först ingsamt och högtidligt, utan att det minste, röas af det bagel af kälor, som regnade fver den. Marschen ökades, ora slutade 1ed aprängmearsch upp mot de, ryska förkansningarne. Micbaöls kipA er glödde, hans gon strålade. p Följ mig, ropade ban åt oss och sprang ppför en låg kalle, på hvars topp en afdeling ryssar förskånsat sig, Jag glömde allt i etta ögonblick; jag såg knappt min närmaste en; allt var som ett hvimmel för mina ögon, (Forts);