Aftonbladet – 21 november 1871, sida 3

Tack för underrättelsen, den var glädjande. Gripenberg är visserligen en käck officer, men Adlercrentz är ändå bättro.n Det är också min mening, löjtnant. Med dessa ord skildes de och togo vägen åt hvar sitt håll. Xx. I ett rökmola svepte sig vatten och land Och ur molnet blixtrade eld. Som af åskor dånade rymdens hvalf, Och den blodiga marken skalf. (Runeberg. Sandels.) Mot middagstiden anryckte Kamenskis stormkolonner öfver triangelns bas. Längs hela linien utspann sig inom några minuter striden och urartade, såsom nästan alltid var fallet i detta blodiga krig, till ettursinnigt handgemäng. Kamenskis nio tusen krigare skulle här drifva de något öfver tretusen finnarne or deras positioner. För att undorlätta detta företzg utsände den ryske befälhafvaren en stark kår mot Salmis, i akt öch mening att sysselsätta dervarande svenskar, på det att da icke skulle komma sina kämpande kamrater till hjelp. Solen, som på morgonen strålat med hela sin glans, hade försvunnit bakom de mörka, tunga skyar, 80:n hotande uppstego från öster. Snart var hela hvalfvet öfverdraget af moln, som i början urladdade sig medett fint duggregn, hvilket slutligen öfvergick till störtregn. Detta hindrade likväl icke Kamenski att låta sina massor storma eller batterierna att utkasta sina kartescher. Vid Roona bro och-på vägen till Lintulaks sick det isynnerhet hett till. Adlercreutz, som märkte Kamenskis afsigt vara den, att örsvaga de båda flyglarne, för att sedan mod sä mycket större framgång kunna tillintetöra centern, skickade eupphörligt förstärk