Aftonbladet – 21 november 1871, sida 2

Liksom inte chefen har lika galna upptåg för sig, han också, svarade den förste kosacken med ett undertryckt skratt. Då känner du ringa till Kulneff. Men hvar finns nu den plats dit vi kunna föra Petrowitschs blifvande brud? Vid denna råa anspelning skrattade de bäda kosackerna högljudt och styrde sina springare mot nordliga ändan af lägret, som låg ungefär i samma höjd gom Raona bro. Just som de pratande och skrattande redo förbi ett till häften förfallet pörte, som låg något afskildt från de öfriga, öppnades dörren till hälften och ett mörkt ansigte, omgifvet af kolsvart hår, som i långa testar föll ned i pannan och ögonen, tittade ut. Holla, gamla hexa! ropsde den förste kosacken och styrde sin häst intill dörren, kan ni inte sofva i natt för onda drömmar eftersom pi är vaken så tidigt, eller kanske er strupe är förtorkad! Får jag bjuda er en liten klunk wodka, he! Wodka, mumlade den gamia qvinnan och smackade med läpparne, det var allt länge sedan jag läppjade på den rara drycken; ta hit, min strupe bränner!s Då har ni för flitigt begagnat wodkanx, sade den andre kosacken och skrattade belåtet åt sina egna ord. Nå, än sen då! inföll den gamla och lät den magra, långa kroppen glida ut genom dörren, samt grep med sina knotiga fingrar om den lilla flaskan och satte den för munnen. Än sen då! Tror dn inte, gin svarte karnalje, att en ärlig koszckqvinna också kan tåla ett qvarter wodka och helst i en sådan köld som nu, fortfor hon och ruskade på sig. Wodkan värmer upp inelfvorna och ger bättre mod. Men hvad är det du harframför dig? Alla helgon bevare mig,, utropade bon och slog tillsammans de magra händer