Aftonbladet – 21 november 1871, sida 2

kosacken och gick mot dörren, följd af sin kamrat. Ett ströftåg, vid alla helgon! Då måste jag vara medl!, Jag ocksåv, utbrast den andre kosacken. Det fions mera wodka i flaskan — behåll det och värm upp dig ifall det blir kallt, sade förste kosacken och slängde flaskan mot den gamla qvinnan, som skickligt uppfångade den i luften. Tack batjuschka, tack batjuschka, utropade hon, under det hennes små svarta ögon blixtrade af förnöjelse, då hou betraktade den ännu icke tömda flaskan. Må helgonen välsigna dig, batjuschka! Ha, ha, ha, skrattade förste kosacken och störtade ut, samt kastade sig vigt upp på den väntande hästen, det är ett lätt sätt att få hbelgonens förlåtelse för en flaska wodka. Kharaschd, vid min själ! Kharaschöl Såvida den gamla hexans böner gälla inför helgonen, inföll den andre kosacken och gjorde korstecknet. Förste kosacken nickade förnöjdt och sprängde af i karrier inåt lägret. Så snart ryttarne försvunnit ur sigte tittade Maritscha försigtigt ut genom dörren. Många rubel, många rubel,, mumlade hon och tog sig om hakan. Jag skall vakta dufvan, äfven om pojkarne komma hit för att se på henne. Maritscha har allt vaktat dufvor förr och har en stor vana deri; ha, ha, hal Med detta hesa skratt slog hon igen dörren. Pörtet, som Maritscha bebodde, låg, såsom förut blifvit nämndt, vid norzse ändan af lägret, midt emot Ruona bro, från hvilken den skildes genom en tät skog, som slutade vid triangelns bas. I denna del af lägret var föga lifligt. Pörtet omgafe på trenne sidor af en liten illa vårdad trädgård, hvilken snarare liknade en amerikansk urskog, ty mellan de