Aftonbladet – 21 november 1871, sida 2

ag upphöra; varande 1 sammanhang dermed)5 nstalt fögad om det vid Waxholm förlagda fi ukfartygs inbogserånde till Steckholm; D R — Nordisk konst, The Art Journalför!9 ktober mänad innehåller en artikel om de 3 den internationella utställningen i London sfintliga oljemälningdföd äf ftländska ktost-v ärer af åtskilliga nationer, bland deri alvetila e nordiska. Dessa äro, anmärker författa;n, endast få till antalet, men göra de skolor, S repieöoiterå, all Heder: Rland desvenskal; florna nämnas tre genrestycken, nemiiget, vå af Nordenberg och en af Jernberg, såsom tmärkta, samt tre landskap af E. Borg, lf ordgren och Wahlberg, en marinmålning af; allenberg såsom da märkligastö oh bäst!, tförda, — Af danska konstnärer fanns ej ; rycket utstäldt. Fru Jerichau hade insändt vå högst utmärkta taflor: Ett barns rädding från Sköppstrdtts och En grekisk herde , å Parthenons ruiner, och marinmälaren Söensen två sjöstycken af stort konstvärde: Storm på Skotlands nordvestra kust och Neapels bugts. — Vid flere af de norska aflorna berömmes den korrekta teckningen l: ch det omsorgsfalla utförandet; Tidemands :! Bedstefortldrenes Besög anses vara bland : le bästa af denne äfven i England fördelak-: igt kände konstnärs arbeten. Utom dennal afla nämnas: en genremålning af en norsk onstnärinna, Johanne Möller: Börn, der iste Kartofler,, Årbos väl utförda bistöriska tudie Slaget vid Standford-Bridge, aflidce . F. Eckersbergs högst originella och ypperigt utförda Norsk, platesw, Hannos karakesistiska ,Gata i Hamburg. sänt Schanches ch N. B. Möllers landskap: Utsigt ved Sognefjorden samt Snefjelde och isbixe:r 08a Folgefondenn. — Stora teatern. Föliciers Davids poeiska och intagande opera Lalla Rookli gafs åter i går afton; och det på ett sätt, som mäste bereda den verklige konstvännen en ren och sällsynt njutning. Då densamma förmodligen med denna månads utgång (med anledaicg sf fröken Hebbes resa till Psriz, för att instudera Mignaons roll i operan af samma namn för kompnositö.en Ambrose Thomas) för någga tid kommet att Redläggas, k .nna vi ej annat än råda dem, som oppskjatit att se och höra förstnämnda opera red dess nuvirande uppsättning, att begagna dst tilkälle dertill, som möjligen ännu kan komma att erbjudas. Man torde sällan på våf lyriska s52n få se någonting så helgjutet, gå fiat utarbetadt och falländadt ott så verkligan postiskt i sång, aktion, hållning och stumt spel som fröken Hebbes Lalla Rookh. Sjelfva den ovanligt rika och dyrbara, i alla detaljer på det trognaste genomförda kostymeringen bidrager is n mån att förhöja intrycket, men den ramkezllar en önskan, att ock Noureddin måtte erhålla en något bättre utstyrsel i detta hänseende; ty hans drägt, som kanske på närmare båll är prydlig nog, tager sig åtminstone från salongen mer än tarfligt ut. Det sätt, hvarpå fröken Hebbe föredrager sin aria i första akten öch öfriga solonammer, torde med skäl kunna kallas fulländadt, och den ädla artistiska moderation, hvarmed hon i sitt spel förstår att till ett sannt och anslåenda helt förena prinsessans värdighet och juogfruliga försynthet med österländskans glöd, gör hela framställningen till ett konstverk, hvaraf man icke vil förlora en enda deta!j och som man derföre, oaktadt det spända och lifliga intresset eller kanske just för des8 skull, knappast nänns rubba gecom en på mor eller mindre otjenligt sätt anbragt applåd. En enda liten enmärkning tillåta vi 088 göra. Fröken Hebbe, som i allmänhet kan så lifligt, natursannt och konstskönt framställa de mest olika affekter, synes oss något för litet markera en sådan, nemligen öfverraskningens, den plötsligt gripande förvåniogens. Vi ha iakttagit detta förot i fjerde akten af Afrikanskan, då Selika kommer ut ur tempeldörren och plöteligen får se de vilda, krigarne omgifvande Vasco och släpande honom till döden. Tasen ögonblickligt påstormande känslor at bestörtning och häpnad, kärlek och fruktan måste då szmverka att ge henses uppträdande en ytterligt lidelsefull karakter, och det får icke se ut, som om hon nästan vore beredd på att möta denna syn. På samma sätt är det i slutet af Fålicien Davids opera, då Laila Rookn blickar upp och i konungen af Buchariet igenkänner Noureddin. Det är icke nog med en ögonblicklig rörelse af öfverraskniog; hon måste till en början bli rent af slagen af häpnad och förvirring och icke tro sina egna sinnen. Hr Torslows utförande af Noureddins parti är utan tvifvel denne konstnärs yppersta prestation hitintills. För hvarje gång han utfört detsamma her han visat sig mera mäktig att lösa den lyriska uppgiften, och ban förmår, hvilket är någonting ganska väsentiigt, 1 sin sång inlägga den erotik, som partiet innebär; hans föredrag af käårleksromansen i andra akten är någonting verkligen utmärkt. Herr Janzon är nu också fullkomligt varm i kläderna såsom Baskir och återger detta parti med mycken ledighet och konseqvens. Fru Strandbergs Mirza företer hela den friskhet och ystra liflighet, som man är van att flona hos henne i roler af denna art. — Dramatiska teatern har ett par aftnar, till omvexling med komedierna Jag!. och Mönstret för fruar., uppfört ett lustspel i 1 akt: Sparlakanslexor, öfversättning från onämnd författare, samt den för ett eller annat år sedan ofta sedda femaktskomedien Fr.arna Montenbröche, af Clairville och Victor Bernhard, ett program som synes vara särdeles lyckligt valdt. Samtliga de spelande inropades i går afton efter första pjesens slut, och det goda humör, som väckts a Ra