Aftonbladet – 21 november 1871, sida 2

na, en flicka, och till på köpet en riktigt vacker flicka. Hvar ha pi knipit henne?s På ett ströftåg i natt, svarade förste kosacken. Hon tillhör egentligen inte oss utan löjtnant Petrowitsch, som ämnar hålla bröllop med henne så snart han blir frisk.. Är han då sjuk, den stackarn?o frågade qvinnan med ett misstroget leende. Ja, han är sårad i venstra armen. Farligt?. Nej. Om ett par dagar är han på benen igen, och till dess har flickan tid att besinna sig. Men, hör på, Maritscha, fortfor kosacken med ett inställsamt smil och framräckte för andra gången wodkaflaskan, hvilken qvinnan grep med en begärlighbet, som tillkännagaf, att hon åtminstone icke afskydde drycken, skulle du inte tycka om att förtjena dig några rubel? Skulle nog det, svarade Maritscha och satte flaskan för munnen, men, fortfor hon, sedan hon tömt mer än hälften. Det är väl inte så lätt att förtjena så mycket penningar nu för tiden?, Åbjo, det är inte alls svårt. Hör på, Maritscha, hviskade den listige kosacken och lade sin mun intill dne öra, du behöfver blott gömma dutvan här, tilldess löjtnant Petrowitsch blir frisk. Han betalar gerna många rubel åt dig om du vaktar henne troget.. Många rubel, många rubel,, mumlade Maritscha och strök sig öfver pannan med venstra handen, under det hon höll sig fast i dörren med den högra. Många rubel är allt bra att förtjena, men huru skall jag kunna gömma henne för nyfikna blickar. Från morgon till qväll ströfva slynglarne bär förbi; än titta de in genom fönstret, än glänta de på dörren och Muaritscha, Maritecha är det enda jag hör dem säga. Jag har ja inte