Aftonbladet – 20 november 1871, sida 3

den lilla öppna platsen och närma sig pörtet, der fionarne voro. Åter förgäfveso, mumlade baronen och gömde ansigtet i händerna. De bofvårne skola mörda henne! O, mia Gud! Förgäfves,, ljöd Axels sorgsna stämma mot den gamle, som säg på honom med en så bedjande blick, att ynglipgen mot sin vilja måste vända sig bort. Förgäfves! Vi ha sökt så noga, som någon menniska kan söka efter ett förloradt Kärt föremål, men ingenstädes kunde vi upptäcka det ringaste spår efter. Ingsbörg. Bortan, borta, klagade den olycklige fadren och sjönk maktlös ned på marken, borta kanske för alltid ! Förberedelserna till afmarschen upptogo icke många minuter och snart stod den lilla truppen uppstäld, samt var färdig att aftåga då Jussa kom ihåg den sårade kosacken och gjorde Axel uppmärksam på honom. Ja visst måste vi föra honom med oss, svarade denne häftigt. Ha, nu vet jag! Kosacken skulle möjligtvis kunna ge oss vigtiga upplysningar om hvar hans kamrater äro. Är han lika hårdnackad söm förut, lär allt fändriken få att göra med honomp, inföll Matte tvärt: Det behöfves sablar och istoler, eller också ett rep och ett lagom ögt träd för att göra honom meddelsam. Åbjs, allt detta finns hös 0ss,, svarade Axel allvarsamt. Vi få göra på det sättet, att fyra soldaterisenderbära honom på en bår.o Under den djupaste tystnad satte sig trups pen i marsch mot norden och snart låg den brinnande byn bakom dem. Ungefär en halt timme hade förgått och i byn syntes ingen lefvande varelse; allt var ödsligt och dystert. Största delen af pörtena hade brunnit ned, endast ett par stodo ännu i ljusan låga. ((Först.)