Aftonbladet – 20 november 1871, sida 2

tet kom från våra landsmän, ty ingen ryss skjuter så bra. Ha, du har vid Gad rätt, utbrast löjtosnten och satie handen öfver ögonen, jag ser en dunkel massa närma sig derborta; det är bestämdt de våralb Jag ser dem också, inföll Axel och årog baronen med sig in i pörtet. Här äro vi skyddade för ögonblicket och det kan inte dröja länge förrän bjelpen är nära. Min dotter, min dotter, Petrowitsch!. stönade baronen, hvar är hon, hvar är han, den skurken! O, min Gud, om han kommit undan, så är hon förlorad! Med ett språng stod Jussu på den plats kosacken innehaft när han föll, men nu var den tom. När han vände tillbaka till pörtot, säg han att några kösacker med största skyndsamhet bortburo en. person, Denne var Petrowitsch, som i sanslöst tillstånd fördes från den brinnande byn. Kulan hade genomborrat hans venstra arm straxt ofvanför armbågen, men icke gjort honom någon vidare skada, Åll ordning var au upplöst. Väl försökte underofficerarne at: återföra manskapet till lyånad, och det höll också på att lyckas, men lå smattrade ånyo en salfva utifrån och olatsen betäcktes med en mängd lik. De efvande skingrade sig åt alla håll hvar och nm för att rädda sig bäst han kunde. De rodde att en större styrka var i antågande ich lemnade derföre byn utan något mottånd. Framåt, gå på med bajonetten! ropade ändrik Silfversvan och störtade i spetsen för ialiva styrkan fram till pörtet, der ett halft jog kosacker ännu voro sysselsatte med att ipphemta sina vapen. Inogen pardon åt de .arnaljernals