Aftonbladet – 18 november 1871, sida 3

— Bergning af skeppsbrutne sjömän. En korrespondent trån Mönsterås til tidniagen Kalmar omtalar följande bebjeriade handling af en norsk skeppsbefälhafvare och hans besättning: Under de svåra stormarne i sistl. September månad utkom jakten Knut, hemma i Påskallavik, från Kappelshamn på Gotiaud, för att med kalklast afgå till Mönsterås. Under seglingen mellan Gotland och Öland växte stormen, och störtskurar af hagel öfversvämmade den lätta farkosten, som, sedan dess segel blifvit sönderslitna, dref för vind och våg och af konträra vindar bragtes än vidare till sjös, så att den på 5:te dygnet befann sig 8 mil öster om Gotland. Jakten var nu nästan sönderbruten, då skepparen J. P. Nilsson, meå en gosse ombord, blef varse ett skepp, som styrde rakt ned till jakten och försökte att med kasttåg uppfånga de nödställde. Försöket misslyckades, men skeppetas oförtrutne befälbafvare, kapten J M. Halvorsen från Drammen, som faun att tvenne rmenniskoNf sväfvade i yttersta fara, förmådde, ehuru med stor svårighet, att med 8 man utsätta och bemanna barkassen, i hvilken de skeppsbrutne räddades. En knaapp timme derefter sjönk jakten; men dess två man åtnjöto all möjlig omvårdnad på skeppet Christiania till dess detta efter 13 dagars segling uppnådde Gefle, derifrån gossen, som åtföljt jakten och vid skeppsbrottet icke lidit vågon kroppslig skada, reste bem till Gotland, men der gkepparen, som förderfvat gig i båda Iknäen under det han kröp omkring bland kalken, intogs på dervarande lasarett. Nyiigen hemkommen till Mönsterås och ännu icke alldeles till helsan återställd, vill han härmed uttala inför allmänheten sin skyldiga tacksamhet mot kapten Halvorsen, hvilkens kumana och bjelpsamma bemötands han icke tillfyllest kan prisa.