Aftonbladet – 18 november 1871, sida 2

Ryssens ögon blxtrade af det förförligaste hat. Sabeln höjde sig blixtsnabbt och om Axel ej sprungit tillbaka så fort som ban gjorde, skulle sabeln klyft hans hufvud. Nu var det siut med ryssovs vidare förställniog. Han bokstefligen vrålade fram sin befellning och i nästa ögonblick voro fångerne omgina af vikar och bajonetter. Bsronen hade blifvit enfa!len bakifrån och innan han kunde hindra det låg han på golfvet. En skäggig kozack ryckte Iogeborg ur hane armar och ännace fly undar, då Jussu ställde sig i hans väg. Släpp ditt byte, skurk! dundrade finnen och jyfte sin väldiga knutna hand ötver kogacken, som a böråan hindrades från att försvara sig. Siäpp henne på ögonblicket, eljest krossar jag din skallelo Men hvad törslog jättens styrka mot så mångas. En uisiorig brottving uppstod och det dröjde icke länge försäs Jursu låg bredvid baronen. M:tte och de öfri.a hade också blifvit öfvervunna efter ett kort motstånd. Kosseken, som bemäktigat sig Ingeborg, ver försvunnen och baronecs rep på sin dotter besvarades endast ar ryssarnes hånskratt. För ut döem, befallde Petrowitech, och guuggade händerna i förnöjelse. När föngarne utkomn:o åå den lilla öppna platsen framiör pörtet, biändades de i förstore af eldskenet från de brionande husen och det dröjde några miouter innan de hunro komma tili klart medvetande om sin ställning. Rundt omkring dem brunno pörtena och det var så ljost, att de utan svårighet kunde upptäcka äfven de silra minsta föremål. Se dit berte, sade Petrowitsch och giek fram till baronen, det är ja en ganska vacker syn. Hrar är min dotter, skurk, ropade den gamle och upplyfte sina bänder mot den mörka himmelen, Guds förbannelse må träffa dig på det förfärligaste om du inte återger mig min enda, min dyrbaraste egenOM.D Åb, er dotter är i godt förvar, svarade!