Då ville jag ej taga henne, nu gör jag det, Fort, för undsa hepne, kos är min! Tvenne saterkt byggda kosicker sprungo fram för att verkställa befz!lnivgez, men innan de hunno helfvägs, blefvo de slungads tillbaka af Matte och Jusso, scm beslutsamt ställt sig f amför den sanslösa Ingeborg. Befall dina kosacker att draga sig tillbaka och vi skola frivilligt gå ut ur detta håll. ropade baronen med stark stämma. Reta oss iate, ty då förnyas samma uppträde som i det förra pörtet och du får ansvara både för våra lif och dina underlydapdes. Åh, hvad bryr jag mig om era lif! utrast Petrowitech ned af vrede derrande stämma, Jag måste ha din dotter om jag också skall uppoffra hvarenda en af mina soldater. Men du, gnbbon, fortfor ban och gick beslutsamt mot baronen, befall du dina lardsmän att de drega sig tiiibaka, ty eljest svär jag vid Rysslands skyddshelgon, att ingen af er skall komma lefvande härifrån.v Så döda oss dån, sv.rsde baronen med isande köld och upplyfte Ingeborg på sina armar. Men i samma ögonblick som du låter dina kosacker arfella cse, störtar jeg mig med min dotter på deres lanssr och du får endaet hennes lik. Hon ör ävnu ren och oskyldig och såden skall hon också blifva. Petrowiiseh hade stsnoat när han märkte baronens rörelse. Så låogt trodde han uldrig att det skulle gå, och hov var en stvnd villrådig hvad ban pu borde tföretsga sig, ty h:n inåg tydligt att den garle skull håla ord, Sedsn ban besicnat sig en stund gat han soldsater.a en vink att drags sig tillbaka och sade derefter till baronen, i det han gf sitt ansigte en alldeles motsatt prägel mot tillförne: Det är endast omsorgen för er dotter som gör att jag vili sflägsna hevne från våra vilda uppträden. Jag bedyrar att bon skail behavdlas väl och...n Tyst! dundrade Axel och gick kosacken på lifvet, ohvad ni bedyrar tror ingen redlig menniska på.r