Aftonbladet – 18 november 1871, sida 2

tilbaka i rummet, ända till dess han kom fram till det ställe, der gamle baronen låtit kosacksabeln falla. Sedan han först sett sig omkring med spejande blickar om möjligtvis någon skulle gifva skt på bonom, böjde han sig hastigt ned, upptog sabein och gömds den lika skyndsamt inom rocken. Dereiter smög han sig fram till ett fönster, på hvilket han länge haft sina vlickar fästade och stannade på ena sidan om det. I detta fönster visade sig med korta mellarvrum ett ansigte, omgifvet af ramsvart skägg. Kosacken, ty det var en sådan, be: traktade finnarne med hatfulla biickar och Jagsu trodde sig märka, att han då och då lyfte en pistol cch sigtade mot dörren, der Matte stod. Jag känner nog igen dig, din svarta karnaljen, mumlade han i det han böjde sig fram för att speja. Sticker du in ditt lurfviga apsigte en gång till, så märker jag det för alltid... Ett sakta prassel nedanför fönstret kom Jossu att hastigt draga sig tillbaka, Han hada dock nätt och jemut hunnit ucdin, förrä han ånyo såg sama ansigte titta in. Jem snaigtet höjde sig en arm öfver fönsterka men och i kosackens band upptäckte Juassu en spänd pistol. Sakta och varsamt höjde kosacken sitt va pen, men lika varsamt upplyfte äfven Jussu dena skarpa esabeln, och jast som han frnn ögonblicket till handling vara inne, slog ban till. Vapnet träffade kosscken midt i bufvadet; ett förfärligt skri bröt fram öfver hang läppar och sansös tumlade hen titibeka, Pistolen brann också af, men ku!an hade förfelat sitt reål och slog in i dörren ungefär en aln ofvanför Mattes hufvud. Vid skottet och kosackens jämmerrop pppgtod evt gräcligt larm utanföre; dörren rycktes upp och en otficer sprang in med dragen sabel. Hela dörröppniogen fylldes inom några sekunder af ryssar, som med hotandå åtbörder betraktade fängarne, . Jsg befallde ju dig ait ej föröfva något våld, sade Axel strängt til Jussu, som med