Aftonbladet – 17 november 1871, sida 3

Sektväsen. Mormontemplet i Utah eller, såsom de rätt trogno hellre kalla sin helgedom, taberuaklet, är ep stor, prunkande byggnad, men med ganska ringa anspråk på arkitektonisk skönhet Det är 250 fot långt med många sandstenspelare, som uppbära taket, hvilket består af ett enda långt, af inga mellanbänd afbrutet hvalf. Inne i templet är tillräckligt utrymihö för 8000 sittplatser. I ena ändan af tabernaklet står eri stor orgel, i den andra ändan befinner sig predikstolen, hvilken liknar talarestolen i ett parlament. Nedanför denna talarestol sitta på en estrad de äldste och apostlarne i mormonkyrkan. På templets båda långsidor beflona sig höga läktare, liknande chor, hvilka äro tillgäogliga endast för män. Gudstjensten består ien bön, en hymn, utdelning af bröd och vatten till de troende samt slutligen en predikan af Brigham Young; Han talar enkelt, temligen trivialt och mycket högljudt. Han tycker om, isynnerhet när hedvingar äro tillstädes, att vidlyftigt orda om de pröfningar, hans folk redan bar utstått för sin tro, samt att lägga tonvigt på, att de kommo utblottade och barfota till dalen, der de nu såsom Guds heliga lefva i välstånd. Detta utgör för honom ett bevis, att bans anhängare äro ett utvaldt folk, och han ålapalägger här likasom i privatlifvet det nästan magnötiska inflytanåe, han i jelfva verket utöfvar på sina lärjungars sinnen jvinttorna och barnen, hvilka här helt naturligt äro månpet mycket öfverlägsna i antal, sitta på bänkar midt i tffiplet. Wtdelningen afsakramentet sker på ett besynnerligt sätt. I stället för öfver bröd och vin läser Brigham Young välsignelgen öfver bröd och vatten, Det sistnämndä ötåri stora tSohkannor invid talarestolen, och när det blifvit välsignadt, tage de säldste., som äro klädda i öfverrockar af Jjus färg, kapneraa och till hvar och en af dessa en bägare, liknande en kalk, samt begifva sig parvis åt olika båll bland de i tersplet församlade troende. Af hvarje sädant par bär det ehs den stora tenukannan, den andre bägaren, hvilken Sistnämnda tid efter annan fylles och räckes fram i försämlingen. Alla, män, qvinnor och barn, ja till och med dibärn, deltaga i anpammandet af detta sakrament. Bland mormonerne finnes äfven indianer, 8. k. rödskion, hvilka naturligtvis stå på alldeles jemnlik fot med de hvite och kläda gig modernt. Antalet barn vid gudstjensten är utomordentligt stort, och icke sällan gråta ett dussin af dem högijudt, under det att Brigham Young prod hvilket dock icke bringar profeten ur oncepterna. I allmänhet finnes det ingenstädes.i verlden så många barn i förhållande till folkmängden som i Saltsjöstaden. Grundsatsen naturalia non sunt taurpia gäller här i fullaste mått, och man ser under predikan ofta mer än hundra qvinnor, som på allt behöfligt sätt syssla med sina dibarn. Mängen af dessa små måste lempa från sig modersbröstet för att läppja på vattensakramentet. Männen ha allesammans ett åldrigt utseende och de fleste bära så långt här och skägg, att det visterligen kan se pittoreskt ut på afbildningar, men säkerligen icke skulle vara i vär smak. Bland qvinnorna är det ingen briet på verkliga skönheter, lika litet som på smakfulla och eleganta toiletter, och om det bland dem äfven finns olyckliga, så äro många deremot entusiastiska svärmerskor, hvilka af hela sitt hjerta hylla polygamiens grundsata.