hundraden; skulle vi då utan motstånd -låta dem här införa sina barbariska lagar, och sänka oss till samma djup, der de sjeltva äro? Nej, fortfor han, i det hans vackra ögon flammade, det skall ingen redlig finne tillåta, och såsom vi, tänker också hvarje rättskaffens svensk.o t Gud gifve att alla tänkte com du, mumlade gamle baronen mellan tänderna. Deras samtal afbröts här af höga rop utanföre. Alla lyssnade med spänd uppmärksamhet, och slutligen utropade Jussu, som nu väcktes ur den välgörande sömn, som höll på att tillsluta hans ögonlock: De karnaljerna unna oss inte en gäng att sofva i fred. Hvad är nu på färde? Sorlet kom närmare, och bland skriken utanför kunde fionarn3s tydligt urskilja dessa ord: Ned med rebellerna, häng dem i skogen! Skall det der vara åt oss,, mumlade Jossu och sträckte på sig, då tordede komma att få göra ny bekantskap med mina knytnäfvar.. Med mina också., utbrast Matte och Fprang upp från en vrå, der han lagt sig till vila. Iogen oreda, mina vänner,, förmanade Axel och trädde ut i yttre rummet. Låt oss atbida tiden. Kanske allt blott och bart är ett skrämskott. Det är inte något skrämskott, det kan jag bedyra, inföll löjtnanten och smög fram till dörren för att lyssna. Kosackerna äro uppretade öfver vårt motstånd, och de-vilja åt våra lif. Jag för min del tycker, att det är en synnerlig lycka, att vi så länge undgått att misshandlas. Skränet kom närmare, och ännu tydligare kunde finnarne urskilja de förbittrade ropen: Ned med rebellerna, häng dem i skogen! (Forts.)