5 nästlidne Oktober funnit godt att till berörde ohållan lemna bifall. — Ecklesiestikt. Den af Hoby och Håstadg 5rsamlingar i Skåne gjorda ansökning att denleiga kyrkoherdebeställningen i nämnda församlinars konsistoriella pastorat af 3:dje klassen måtte ör denna gång få återbesättas såsom regalt, har (. M:t förklarat icke kunna vinna afseende. På derom gjord framställning bar K. M:t medifvit, att predikanten vid Stockholms stads aretsinrättning må, oaktadt nämnda befattning nunera blifvit skild från föreståndareoch lärareefattningen vid uppfostringsanstalten för värnlösa osar, fortfarande tillgodonjuta den presterliga jenstårsberäkning, som tillkommit innehafvaren af mförmälda förut förenade tjenster; åliggande det tyrelsen öfver berörda uppfostringsanstalt att geom bemälda predikant eller annan prestman låta ill deras första nattyardsgång bereda de vid antalten intagna barn, hvilka under vistandet dertädes uppnå den ålder, då sådan beredelse bör ga Tum, — Norska statsrådet. Statsråden Broch ch Meldahl ankommo till Kristiaaia från Stockholm sistl. söndags eftermiddag. — Stora teatern gaf i går efter en ävgre tids tvila Hedbergs fosterländska skådespel Bröllopet på Ulfåsa för fullsatt salong. Pabliken hade härvid nöjet att för första sången efter hans tillfrisknande återse hr Eimlond, som utförde sin gamla roll sonr Bengt Lagman. Omedelbart efter ridåns appgång helsades hr Elmlund med en storm: af applåder och hyllades med blommor och lagerkransar, hvarjemte han upprepade gånger under pjesens,fortgårg samt efter dess elut inrojades. Afven hr Dahlqvist, som denna afton uppträdde för första gången under innevarande speltermin, rönte de lifligaste bevis på publikens sympatier. Rollbesättningen är densamma som förut, med undantag deraf att fröken C. Jansson nu ntför Iogas parti, som förut innehades af fröken Dahlqvist, och att kr Lindberg öfvertagit Härved Bosons roll, hvilken han utför på ett förtjenstfullt sätt, som tillskyndadejsbononm publikens bifall. Denna representation ger emellertid anledning till förnyandet af en gammal anmärkring rörande ett oskick, som är i högsta rsd störande för illucionen. Huru kan nemgen kongl. teaterns direktion ävnu alltjennt tillåta att, såsom i går var förhållandet, en skådespelare fär falla helt och hållet ur sin roll, sör att under en god stuad sysselsätta sig med publiken och dess manifestationer, ett han aforyter dialogen, för att med apprepade bugningar uttrycka sin tacksambet för publikens applåder, eller att han efter att, i evlighet med sin roll. ba afträdt från scenen, kommer in, för att i den fullaste strid mot rollen törbindligt buga sig och nova2a nya applåder. Det vore på tiden, satt delts för Stockholm egsndomliga oskick genom en bestämd tillsägelse afskaffades, ty det utgör en verxlig tortyr för dramatikens sanna vänner.