ee VVE OMR, OS PTA mort, sans phrase, då ingen domstol fanns, inn dom gafs och de dömandes — deltagarne — tal, åsigter och tro af ingen på förband ens voro nda? ktt sådant förfaringssätt är ej opartiskt h lämpar sig litet i en tidning, som eljest är de jerala idternas varma och trogna förfäktare. Deltagare i det fjerde nordiska kyrkomötet Så gerna först som sist vilja vi upplysa leltzgareti i det fjerde nordiska kyrkomöt derorii, ätt den bestraffande ton, han nit lämpligt använda inöt oäs, alldeles ke rättfärdigas af hvad han haft att anra till ett förment beriktigande af våra ppgifter och omdömen. . Det skall blifva ss lätt att punkt för punst ådagalägge, uräsöm en i och för sig icke god sak uti en anonyme insändaren funnit en föga skicklig försvarare. 1. I vår nppsats angående kyrkomötet srekommer icke ett ofd, som berättigar inändaren att antyda, det vi genom anfiärkingen att Sverige ver ensidigt represensradt vid mötet velat rikta något klander not vare sig den eöa eller sandra sidans män. Ti omnämnde, utan attingåinågra reflexioer deröfver, don ifrågavarande omständigeten såsom ett faktum, hvilket för oss blet notivet att granska mötets diskussion röahde snyrationäligmön ur en synpunkt, som cke — eller endast högst ofuliständigt — kommit till orda vid mötets förhandlingar. nsändarens anmärkning mot oss i dennal ounkt är alltså ett hugg i luften. 2, Med anledning af den fedogörelse, möets ordförande lemnade för nyrationalisnens. åskådningssätt, anmärkte vi, att denamma var ytterst flyktig och ofullständig, fitnande om föga sakkunskap. Ins. synes i viss mån vilja medgifva detta, men påstår ;mellertid, att oråföranden icke yttrat att ryrationalismen vore en okristlig riktning i rämsta rummet derföre, att dess anhängare cke trodde på en pereonlig djefvul. Vi sknuile måhända kunnat fästa afseende vid nsändarens försäkran om att i härntinnan visstagit ocg, såvida vi ej haft att era n fullt tillförlitlig zuktoritet för vårt refeats korrekthet, nemligen — kyrkomötets rdförande, hr professor F. Hammerich sjelf. Det lärer väl knappast vera tänkbart att professor Hammerich, i fall den nämnde åsigen vore så främmande för hooom söm ini, vill låta påskinsa, icke skulle hafva protesterst mot referaten af hans yttrande ide danka tidnivgarne, hvilka uttryckligen lägga honom i mannen de ord, vi i vår uppsats cierat. I Födrelandet för den 6 September refereras prof. H:s ifrågavarande yttrande zsåunda: Hvad för det ardet dens (nyrationaismens) Forhold til den kristne Tro angik, da maatte man naturligvie svare, at den egentig Var en Fornegtelse deraf, Den antager nemlig ikke nogen personlig Djvrel, ikke Kristus for Guds enbraine Sön,, etc. etc. Kan väl någon med anspråk på logisk följdriktighet utläsa en annan mening ur dessa ord, än denna: emedan beskyllning:n mot nyrationalismen för okristlighet motiveras i främsta rummet dermed, att den nämnda riktningens anhängare icke tro på en pergonlig djefvul, så måste, enligt prof, Hammerich, en sådsn tro vara hafvudvilkoret för rättigheten att få anses som krieten, I vår uppsats af den 25 September yttrade vi, att, om man hölle sig till tankegången i ordförandens utlåtande, skulle frågan om hvem som eger rätt att benämna sig en kristen i sjelfva verketläta sig reduceras till det så lydande spörsmålet: tror eller tror du icke på tillvaron af en personlig djefvul? Det är denna tro, som i främsta rummet bör gälla som måttstock för det sannt kristligal, Vi påstå fortfarande, att denna slutsats är den enda som låter sig dragas ur prof. H:s i Fedrelandet citerade ttrande, och att det alltså icke är vi, utan insändaren sjelf, som söker förrycka. det faktiska af saken. För öfrigt har prof. H:sifrågavarande yttrande om tron på en personlig djefvul anmärkts och citerats ej blott i Fedrelandet, utan äfven i åtskilliga audra såväl danska som norska tidningar. Det vore temligen besynnerligt, om samtliga dessa tidningars referenter och korrespondenter skulle hafva missuppfattat ordförandens mening just i denna punkt, Vi tillita oss betvifla att så varit fallet, sä länge icke prof. Hammerich sjelf tillkännagifvit att hans yttrande blifvit missförstådt, och att han alltså icke hyser den åsigten, att en sann krieten nödvändigt måste tro på tillvaron af en personlig djefvul. 3. Äfven i fråga om hr Magnus Eirikssons uppträdande på kyrkomötet står insändarens framställning i bestämd strid med uppgifterna i danska tidningar. Om denna episod under förhandlingarne yttrade vi den 25 Septewber: När den äfven i Sverige välbekante teologen Magnus Eiriksson sökte ädagalägga, att den ortodoxa dogmen om Kristi gudom icke eger någon grund i det nya testamentet, så fann ordföranden för tilfället, teologie doktor Kulkar, lämpligt att fråntaga talaren ordet med det tomma svepskälet, att han sflägsnat sig från diskuesionsämnet., Man jemföre härmed referatet i Kjöbenhavnstidningen Dags-Telegrafen: Efterat have frembhzeret flere Skriftsteler, hvoraf ban (M. Eirikssop); mente, at det fremgik hvor feilagtig Kirkens Lsere var, blev hen afbrudt af dr Kalkar, fordi Forhandlingsomnet kun ver Nyrationalismens Forhold til den kristne Tro,, samt i Folkets Avis: Formanden — stoppede i al Höflighed hans Mund med en: Tilkendegivelse af, at det ikke var Sligt man vilde höre. — Vill ios. påstå, att de båda nämnda tidningarna farit med osanning? Han måste väl det, såvida han ej föredrager att medgifva, att just han sjelf framställt den frågsvarande episoden i en falsk dager,. Sn mL tft, ä4 4? Al