Aftonbladet – 16 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks, Berättelse af J. 0. Åberg.) Nej, inte så länge jag har denna i behåll,, svarade baronen och drog fram en kort sabel, hvilken han lyckats gönma under rocken. Så länge denna hvilar i min hand skall ingen Petrowitsch förorät!a Ingeborg. Men, hör nu på historien om hans första uppträdande på Grannäs. Det var ungefär för en månad sedan sor han blef synlig i den nejden, Fö:ut hade ingen fiende oroat oss och vi började nu att hysa det välgrundade hoppet, att vår hembygd skulle undslippa krigets fasor. Då kommer en dag ett bud, att ett par svenska örlogsfartyg kryssads utanför kusten, och dona underrättelse bidrog icke så litet till att stärka oss och göra oss tryggare. Men i vissa stunder kändes det också ganska obehagligt vid tanken på att ryssarne, som naturligtvis genom sina spioner: snart skulle bli underrättade om den tillärnade landstigningen, skulle skicka en ströfkår till oss. Men kärleken till iosterlandet besegrade omsider hvarje betänklighet och vi beslöto oss således för att med det fortaste inbjuda svenskarne till oss. Jag var då i spetsen för socknens stridbara män, beväpnade med de vapen, som för tillfället kunde anskaffas, och med dem hade jag besatt tvenne höjder, den ena belägen i söder från Granväs, den andra i öster, rör att Sgonblickligen varsko om någon fiendtlig kår blef synlig. Allt gick till en början godt och väl; de avenska officerarne voro dagliga gäster hos mig; matro4) Se A. B. n:r 242-244 och 246-266.