Aftonbladet – 15 november 1871, sida 2

femtio alnar i dianseter och bevoxs, med småbuskar, E Kort före midsatt prasslade det i snåren rundt Omkring och en liten truppstyrka intågade med försigtiga steg, samt lägrade sig i centrum, Allt var tyst och lugnt, och det behöfdes blott en sprakande bivnakeld för att åt platsen gifva den liflighet, som nästan alltid. plägar åtfölja vare sig en krigshär, eller en atröfkär. Men inga anstalter gjordes till en sådan eld, ehuru det var så dunkelt i skogen, att man knappt förmådde urskilja ett föremål på ett par alnars afständ. Omkring den största busken i midten af platsen lägo tio män bredvid hvarandra, insvepta i långa kappor, hvilka nästan helt och hållet skyide deras gestalter. Dessa voro de savolaksare, som under kapten Tollz anförande tågat ut, såväl för att rekognoscera som för att söka reda jå flyktingarne. Enligt min beräkning måste vinu befinna oss på höjderna af Sarvika., sade fändrik Silfversvan, i det han för att skydda sig för den skarpa nattkylan svepte kappan tätare omkrivg sig. Men det är besynnerligt att vi ej mött några ryska ströftårer; det står aldrig rätt till med den saken., Vär lugn, bäste fändrik, inföll kaptenen leende, innan ni vet ordet af ha vi ryssarne på halsen, det kan ni vara säker på. Tror ni att Kulneff ligger stilla en sådan natt som denna? Nej pass! Tror ni det så bedrar ni er och det dogtigt ändå, Då måste vi ha honom öfver oss i rappetn, svarade fändriken med allvarsam ton. I denna trakten lär han hålla sig efter hvad som vi förnummo af våra spioner, Nåväl, det gäller helt enkelt att se upp med båda ögongn sä mycket man kan, ty den karlen