Aftonbladet – 15 november 1871, sida 2

som Matte var så snart det blef frågan om batalj, utdelade han sina väldiga knytnäfslag midt i högen, och det dröjde icke länge förr än alla kosackerna voro skingrade och Matte vid kamratens sida. Tack för handräckningen, Mette, sade Jossn, i det han strök med handen öfver skägget, 3en behöldes ganska väl, ty de sakramenskade odjuren t:umfade rå mig rätt bastant, och det skulle vara besynnerligt om jag inte i morgon har armarneoch ryggen full med blånader. Då har du åtmivstone ett varaktigt minne af dem,, grinade Matte och gnuggade händerna. Leken började ba, men tog ett spöpligt slut. Skulle gerna vilja göra om den e gång till.e De öfriga finnarne hade med hemlig förnöjelse åsett säväl Jussus kraftprof som Mattes förmåga i att slåss med knytnäfvarne, men da insägg att om icke oväsendet stillades, skulle det taga ett olyckligt slut, De befallde för den skull Matte och Jussu att hellre en liten tid underkasta sig hvilka förolsmpningar som helst, än att riskera lifvet, och först efter ea låsg underhandling meg den ryske noderofficeren, hvilken var den ende, som uppförde sig nägorlunda menskligt, lyckades det dem att befria Matte och Jussu från de förbittrade jägarne. — . z Under stark bevakning blefvo fångarne återförda till byn, och fingo till bostad ett uselt pörte afsides från de öfriga. Just då de stodo i begrepp att träda öfver tröskeln till sitt nya fängelse, kom löjtnant Petrowitsch fram till baron Hjelmkrantz och sade, i det han med en förstulen blick betraktade Iogeborg: är Herr baron, ännu kan allt bli bra, det beror på er sjelf och,.. Ocho, ropeterade baronen, i det han skarpt bab