Aftonbladet – 14 november 1871, sida 3

Ii götland kaptenen frih. H. Palmstjefna samt I ordföranden i sundhetskollegium generaldirek-Itör N. J. Berlin. . Föredraganden i krigskonst, majoren O. F. Taube, redogjördö nä i ett längre föredrag för åtskilliga tilldragelser under sista krigshändelserna. Det största krig, som förts under detta och säksrligen tinder alla århundraden, yttrade talaren, är nu afslutadt. Frankrike har blifvit krössadt och ett stillestånd har inträdt på ett par, kanske några flere år. Åtskilliga förut icke i beräkning tagna faktorer hafva här varit i verksamhet, men flere år skola förgå, innan kritiken, stödd på fullkumligt fåktiska uppgifter, kan komma till några j bestämda resuitat, om hvilka förändringar Ikrigövetenskapens teori kunna af detta krigs lärdomar uppkomma. De sociala förhållandena hade obestridligen haft ett afgjordt inflytande på krigets gång Å ena sidan en manlig, upplyst och Iag? lydig nätioö, uppfylld af fösterlandskärlek och tro, I Istyrd af gamla och starka institutioner, vördade ai . Jalla och å den andra en okunnig, vidskeplig, sjelfvisk, fåfäng och narraktig nation, som till och med har förlorat tron på ett fädernesland, som I vördar intet; och som sedan 80 år oupphörligt leker med att kullkasta de institutioner, den gifver ;Isig,, åt dessa Stoffels ord ville tal. ej förneka en I visa vigt. Ty man kunde icke tro, att af en sämre Ibefolkning kan skapas en bättre armå, tjenstetiden må vara huru lång som helst. De begrepp om aktning för läg och rätt, hvilka soldaten tager med sig från hemmet, bibehåller han i ledet. Åro der: till en nations lyckligare lottade klasser så förvekligade, att de frukta för den allmänna värnepligtens tillämpning och hellre betala för sig än Personligen bidräga till upprätthållandet af yttre och inre ordning, kan man vara förvissad om, ätt denna nation med stora steg går sin politiska och sociala upplösning till mötes. — Bland de främsta orsakerna till tyskarnes framgångar voro deras ytterst hastiga mobilisering och koncentrering, i följd hvaraf de voro mycket förr färdiga än fransmännen. Koncentreringen skedde genom en gärdeles väl ordnad jernvägstrafik på en ovanligt kort tid, i det att på enkelspåriga banor dagligen afsändes 14 och på a Dbelspöriga 18 militärtåg; och endast vid ett tillfälle inträffade någon olycka. Jernvägstransporten kan dock äfven missbrukas, ty uppgår väglängden, ej till mera än 15 mil, minskas tiden för framkomsten visserligen något, men ej relativt, i följd af att jernvägstrafiken stänges. Då t. ex. den 6:te franska kåren sändes från Chalons till Metz (det var före striden den 14 Augusti), hade densamma enligt talarefis åsigt bestämdt kunnat komma fram, om trupperna marscherat. Nu hann blott en del fram, hvarjemte de i Luneville samlade proviantförråden, då jernvägen var upptagen af trupptransport, ej kunde föras till Metz. På unga trupper verkar jernvägstransporten dessutom ett tillbakasteg i deras duglighet, då deremot hvarje marschdag ökar densamma. För förrådstransporter äro deremot säkra jernvägsförbindelser ovärderliga, hvilket talaren genom exempel utvisade. — 1 forna krig hafva operationerna stått i ett mycket större inbördes beroende af hvarandra än i detta, om man undantager Paris kapitulation. Hvarje del utförde sin roli nära nog sjelfständigt och fördelarne af krigets delning voro Jå segratnes sida, olågenheterna på de besegrades, hvilka öfverallt fingo dyrt plikta för splittringen af sina krafter. Tyskarne gingo särdeles metodiskt och försigtigt tillväga, man öfvergick sällan till ett allvarligt förföljande, utan väntade till hela styrkan kunde ordnadt framflyttas. Fransmännen deremot uppoffrade de strategiska fördelarne för tillfälliga taktiska; så Mac Mahon vid Wörth, Bazaine vid Metz den 14 Augusti. Utgången af Bourbakis tåg österut tillskref talaren hans officerares oskicklighet. Gambettas okunnighet i militära saker bidrog äfven i! ej ringa mån till utgången, huru storartad hans verksamhet i allmänhet än varit. Såsom en bland j orsakerna till tyskarnes framgångar framhöll tal. äfven, att fördelningarne permanent voro tilldelade 1 kavalleriregemente och 4 batterier, då frans-! männen deremot vid fördelningarne ej hade något kavalleri och endast 3 batterier, af hvilka ett; utgjordes af mitraljöser, i följd hvaraf de ej kunde, uppträda med samma sjelfständighet som de tyska I fördelningarne. Den tyska armekårens reservar-; tilleri användes också på ett helt annat sätt än det franska, emedan det förra alltid gick i tåten! af kolonnen och ej släpade i queuen såsom det j franska och kom derföre också redan i stridens; början till användning. Äfven kavalleriet förstodo tyskarne på helt annat sätt att använda än frans; männen. Hade fransmännen lika väl förstått att! använda sitt kavalleri som tyskarne, skulle sådana öfverraskningar, som nu ofta egde rum, ej hafva; förekommit. Föröfrigt har detta krig visat, attj kavallerianfall mot orubbadt infanteri medför så betydliga förluster, att rytteriets användande på slagfältet deraf måste i hög grad förminskas. H örande förbållandena i allmänhet hade frans-. männen uppställt stora truppmassor i främre li-; nien, hvaremot andra linien och reserven ofta utgjordes af samma styrka med blott en hufvudreserv. Kaåroch fördelvingsbefälhafvarne hade i! följd häraf inga reservtrupper till sitt förfogande, för att sända till hotade punkter. Isynnerhet vidi Sedan var rådande en stor förvirring i reservernas uppställning och begagnande. Vid många tillfällen användes den ena kåren till reserv åt den andra, hvilken åter blifvit beröfvad sin. Ett nederlag följdes derföre af en fullständig upplösning. De flesta slag voro på fransmännens sida af ytterligt defensiv natur. De franska trupperna fastlåstes ofta, såsom vid Woörth och Metz den 18! Augusti, vid förutintagna ställningar i uppkastade skyttegropar — helt och hållet i strid med fransmännens lynne. Den ena afdelningen användes i följd häraf ej att understödja en annan af fienden hårdt ansatt afdelning — striden förlorade all rörlighet. Denna taktik skulle grunda sig på mitraljöcernas och de nya gevärens verkan, men denna taktik, hvilken vid nämnda tillfällen strängt iakttogs, hade en ensidig defensivs alla olägenheter. I följd af att tyskarne hade ett öfverlägset artilleri och alltid började striden med att genom ar tilleri i massa först bearbeta de fiendtliga afdelningarne, blef också infanteriets slutliga ingripande i striden afgörande. Krigets lärdomar äro stora för de folk, som vilja beakta dem. Det visar, hvilken stor inre kraft innebor hos en arm, utgången ur ett folk, der allmän värnepligt och allmän obligatorisk un-. dervisning länge varit rådande, och tvärtom huru dåligt beskaffad den armå är, som bildas af ett okunnigt och lättsinnigt folk, hos hvilket de lyckligare lottade klasserna tillåtits undandraga sig personlig krigstjenst. Det visar, att en armå, inom hvilken ordning, allvar, arbetsamhet och pligtkänsla herrska, skall ligga öfver en annan, der man tror, att allt till slut reder sig genom hugskott eller inspiration, såsom man vill kalla det, utan allvarligt arbete, utan aktning för lag, utan känsla af egen värdighet. Det är att hoppas, att svenska folket rätt uppfattar detta krigs betydelse och icke tror, att allt är väl bestäldt, blott man säger sig vilja på bästa sätt ordna försvaret, vtan att något positivt göres.. Föredragandena i artileri sjoren af Klercker, i topogrsfi kaptenen Elfving, i sjökrigsvetenskap kaptenen af Klint samt rörande sjakvården i fält dr Grähs lervade häretter hvar för sig redogörelser för hvad iaom dessa o.cräden tilldragit sig under akadamiens arbetsår, hvarefter denna sammankomst afslutades. n Fr.e fem f re ETOR Om sjelfhjelp. Af H. Chr. Sonne, Hvad kan göras för att motarbeta den öfver hand tagande fattigdomen? — Det är eu fråga, som ofta höres i vår tid, än från menniskovänner, hvilka med hjertligt deltagande se den myckna krodvoslisva och andliga räd gom i