Aftonbladet – 14 november 1871, sida 2

Hijeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Matte och Jussu nickade stillatigande och intogo sina poster. Larmet och skriket omkring dem bade ännu icke aftagit och det syntes tydligt att kosackerna ånyo beredde sig till ett anfall, ty de samlade sig i allt större flockar och blefvo med hvarje minnt djerfvare. Finnarne bibehöllo under tystnad sina platser och rörde sig icke ens när kusorna hvano kring öronen. D2 sågo ut som tvenne jättelika bildstoder. Allt djerfvare blefvo kosackerna. För att håna sina lugna motståndare dansade deunder ohyggliga skrän och hotande rörelser framför dem, men drogo sig likväl tillbaka utan att anfalla. På detta sätt närmade sig ett halft tjog kosacker och finnarne kunde tydligt se, att leken nu skulle börja. De bibehöllo likväl envist sina platser. Kosackerna kommo närmare och finnarne kunde tydligt urskilja deras brinnande ögon och hånfulla leenden. Nu gäller det kanske för sista gången. Marte, hviskade Jussu i det han höjde lam sen mot den förste kosacken. som visade gig. Stupa få vi, men fly få vi inte. Jag flyr aldrig., mumlade Matteo, det är! inte min sed. Vill du rygga, jag sär qvar.s Jag också, svarade Jussu och i detsamma borrade han det spetsiga jernet djupt in i kossackens bröst. Detta var signalen till striden. Kosackerna hoppade som ksttor framför de lagva savolaksarne, men de stodo orubb) Be A. B. n:r 242--244 och 246—264