Aftonbladet – 13 november 1871, sida 2

bur går det för dig i högen? Tycker du att kosackskallarne bärdnat sen sist? Kan inte säga, grinade Matte der han stod midt i dörröppningen och slungade kosackerna ifrån sig som om de varit småbarn. Förbannadt otacksamt att slåss med såna krukor. De kunna inte stå för ett ärligt finskt eller svenskt hugg.o Sätt. eld pä hela rucklets, hördes i detsama en ilsken stämma utifrån; kör in dem och — — Skurk ! ropade Axel med hela styrkan 8f sin röst, och afbröt tvärt otficerens ord, för denna barbariska betslining skall du, sä sannt en Gud finnes, stå till ansvar, om inte här, så i en ånnan verld! Officerens enda svar blef ett afskyvärdt D. Kamrater! fortfor Axel med höjd stämma och gick ett par steg framåt, i det han med venstra armen understödde den nästan maktlösa Ingeborg, skall döden bli vår lott, så vilja vi dö som finnar, som savolaksare, hellre än att som oskäliga djur stekas här, Framåt, lefve Finland!s Leive Finland! ropade de öfriga och trängde sida vid sida fram i dörrögpningen, lefve Finland, död åt ryssarneln Hals öfver hufvud slungades kosackerns. bort från dörren, Utan bufrudbonader och i sina sönderrifna uciformer slogos de hjeltemodiga savolsksarne med ett dödsförakt, en förbittyiog, som vär gränslös. Skogar af lansar riktades mot deras bröst, men de blinkade icke, När första eldbranden slungades upp på taket var dörren rensad från fiender. Några tag tili och vi äro på det klara, ropade Matte. Svetten rann utför pannan, ådrorna svällde och hela yxan, till och med det korta skaftet, glänste af blod från stu