Aftonbladet – 11 november 1871, sida 3

nation maste bero, söker genom studier buda cig en föreställning om de fordringar krigsg I konsten numera ställer på officerare och soleldater, hafva vi fonnit oss uppmanade att fästa allmänhetens uppmärksamhet på ett . företag, som visserligen i första rummet har e I till syfte att bland armöns officerare sprida -!intreese för militäriska studier, men som in2 galunda är afsedt endast för denna trånge t krets. Vi anse oss icke här behöfva fram; hålla nödvändigheten för hvarje officer att . genom studier göra tanken förtrogen med de förändrade och zailtjemt ökade fordringar krigskonsten på honom ställer. Detta kan Iman numera tryggt uppställa som ett axiom. ) Vi vilja endast iästa allmänhetens uppmärk-samhet derpå, att då allt tyckes antyda att jvårt försver småningom skall komma att . hvila på den stora grundsatsen om allas lika -Iskyldighet att försvara fosterlandet, det blir fiicke allenast hvarje medborgares rättighet utan äfven skyldighet att söka bilda sig en , föreställning i denna fråga, och vi tro att detta framförailt gäller dem, som i egenskap ) af folkets representanter skola besluta uti lalit hvad härtill hör. 1 Våra riksdagars förhandlingar afgifva sorgliga vittnesbörd om den fallkomligaste obeIkantskap med militära förhållanden och vi I betvifla att i någon fråga som inom riks( degen behandlats så oriktiga och vilseledanide framställniogar blifvit gjorda äfven af män, hvilka för grundlig sakkunskap uti flera olikartade frågor åtnjuta ett rättvist anseende inom representationen, som just i hvad som rör vårt försvar. Att detta på regeringens förslag och åtgärder utöfvat ett högst olyckligt inflytande bör väl hvar och eo kunna inse och medgifva. Skola vi deriföre erhålla något ordnadt försvar synes det 1oss alldeles oundgängligen nödvändigt, att allmänheten och särskildt folkets represenI tanter genom studier söka förskaffa sig insigter i hvad härtill hörer. Intresset för i denna lifsfråga skall då, så hoppas vi, blifva I mera allmänt och i stället för det feberaktiga sätt, hvarpå man härvid gått till väga en Iogoare och på sakkunskap hvilande diskussion göra sig gällande samt verkliga resultat deraf följa. Det är ännu icke ett år sedan Militärlitteratur-föreningen kow till stånd. — Den 2 jaistl, Dec. utsågs ett verkställande utekott, hvari invaldez genaralmsjoren Hazelius samt ,majorerne C. E. af Klercker och frih. Hago Raab. Sedan denna tid hafva ej mindre än 18 olika arbeten blifvit af denna förening utgilna, bestående dels af originslarbeten, dels Jaf öfversättningar af sådana arbeten, som ansetts örtjenta att vinna en större läsekrets. Vi skola pu söka i korthet redogöra för dessa arbeten i den ordning de utkommit. Det första arbetet utgör en öfversättning af ett af prins Kraft till Hohenlohe Ingelfingen; generalmajor och chef för preussiska artilleribrigaden, författadt arbete, benämndt: Tankar om fältartilleriets användning i före-l. ning med de andra vapnena. Denne tör?. harl ivom preussiska armön gjort sig känd för den oaflåtliga omsorg han egnat åt utbild-: ningea af sn artilleribrigad och hvilket äfven franska öfversten fiih. Swoffel i de tilll hans receriog insända rapporter framhåller. : Så omtalar öfverste Stoffel t. ex. att prins Hohenlohe med lst anbringande af jernvägsekenor, på hvilka målskjatvingstaflan med lätthet kunde förss fram eller tillbaka, beredt truppen större tillfälle att erhålla den för artilleristen så nödiga öfningen att kunna säkert och hastigt bestämms distansen. Prins Hohenlohe bestrider först den öfverdrift, hvartill man gerna förfaller, nemligen att artilleriet skall på 12,000 fot kunna göra nägon verkan. Han arser det endast vara slöseri med ammunition att skjuta på så långa distanser. Deremot måste artilleriet på 6500 tot verka mördande på infanterikolonnen. På artilleri såsom icke erbjudande en så stor yta anser han elden först böra börja på 5000 fots distans. De allmänna reglorna för artilleriets användande, säger förf., förblifva visserligen alltid desamma, men tillämpningen af desamma röna deremot inflytande af den förändring infanteritaktiken undergår, äfvensom a! den längre skottvidd de nuvarande infanterigevären ega. Förf. lägger mycken vigt fö att chefen för det till hvarje armåkår örande artilleri befinner sig vid kårchefens sida för att komma i tilfälte erfara högsta befälhafvarens-afsigter och beslut i det ögonblick de fattas, hvarigenom denna senare blir i tillfälle att genast meddela sig med artillerichefen, aå att befallningar till de olika batterierna lättast och säkrast kunna till dem riktigt framföras och således en innerligare samverkan mellan de olika vapenslagen redan i stridens början åstadkommas. Det senaste kriget visar också preussarnes öfverlägsenhst att förstå redan i början af striden genom ett lämpligt användande af artilleriet tillkämpa sig fördelar, hvarigenom de erhöllo en gifven öfverlägsenhet. Förf. slutar sitt arbete med några reflexioner öfver öfnivg.-rne under fredstid, då alla vapenslagen manövrera emot hvarandra, och framhåller de svårigheter, som dervid numera förete si; särskildt med afseende på artilleriet till följ af den stora yta, hvirpå öfniogarne måste utföras för att gifva trupperna en verklig bild at kriget, Öfversättningen är gjord af löjnant G. Björlin och priset för arbetet är särdeles billigt eller endast 50 öre. Det andra arbetet är Handledning i Bevarningstjenst för infanteribefälet, af kaptenen vid Wermlands fältjägareregemente G. Lilljehöök. Denna så vgtiga del af den militära utbildningen har på de senare årtiondena une dergått fullständig ombildning efter det system, som af den preussizke generalen Waldersee blifvit uppgjordt. Bevakningens ändamål måste vara: att hastigt anskaffa underrättelser om fiendons förehafvanden; att ftörekomma det fieaden ej utan betydlig styrka må kunna rekognosgera armfns ställning eller marscb; och att hindra eller så länre uppehålla fiendens framtränvgande, att armön hinher blifva stridsfärdig och utföra de rörelser hvartill omständigheterna kunna föranleda samt slutligen att hindra obehöriga personer att. smyga sig fram till armen för att utforska dess ställning, styrka och afsigter, äfvensom hvar och en från att obehörigen begifva sig öfver till fiendtliga sidan. Förf. genomgår först alla de behöfliga åtgärder, som måste iakttagas i och för bevakmino under maregeh när armdån allae om NR bt ht. RA ft FE KR rr JR RO AA JR MA INR jr -—-— Jc I OM AA RR AA JRR: