Aftonbladet – 11 november 1871, sida 2

till den tiden måste väl någon officer komma hit, så att vi slippa misshandlingar. Lita inte på det, löjtnant., inföll Matte. Deras officerare äro lika stora skurkar som de sjelfva och ibland sämre.v Kommer inte en officer der., frågade Jussu och pekado mot dörren, jag tycker så? Jo, det är en officers, svarade Axel och. betraktade uppmärksamt den nykomne, som var en medelåiders karl med ett iogelunda oangenämt ansigte. Det enda, som påminde: rg och detta folks. glödande passioner, var glansen i de mörka ögonen. Axel betraktade honom så noga, liksom ville han i detta ansigte upptäcka ett enda litet tecken till medlidande, men han såg endast det; hatfalla uttrycket i ögonen. Der ha vi ingen hjelp att vänta, mumlade han nedslagen, officeren skall tvärtom ännu mera egga de sina.n Axel hade rätt. Med dragen sabel sprang kosackofficeren in bland de sina och höll ett kort tal, som ännu mera tycktes uppväcka desas ursinnighet, ty med förfärliga rop störtade de ånyo mot dörröppningen, hvarest deras stapade kamrater hoptals lågo öiver bvarandra. Officeren var i spetsen. Hvad tjenar det till att byta orå med sådana ursinniga menniskor., skrek löjtnanten, då Axel ville tilltala officeren. Den der är inte bättre än de andra skurkarne, såsom Matte uttryckta sig, och det enda som kan ära dem att vara hyggliga, är stryk. Spill oga ord på honom, ty i detsamma som du ör min af att tala, har du de sandra lömska karaaljerna öfver dig, Nej, kom hit, din kurk!s röt han och skakade våldsamt sitt vaga skyddsvapen, ping skall lära dig hur n savolaksar. slåss, Kom hit bara och du kall, vid Gud, ha en duktig pelsmössa om ag inte krossar din skalle ! (Forts)