inte är med Kulneffs vetskap, som vi bebandlas så illa.v Nej, svarade den gamle ifrigt, -det är helt och hå let mot hens vilja.s Ni har då sett honor ? Jag har till och med haft företräde hos bonom. Hör på unge mann, fortfor den gamle och strök de nedfallande lockarne ur pennan, jag blef gripen med svärdet i handen, under det jag som bäst höll på att taga en skara kosacker tillfånga. Jag är finne, utbrast ban, i det han n.ed en stolt åtbörd reste sitt vackra hufvud. Mitt hjerta brinner af harm mot ryssarne, och alltsedan kriget bröt ut, har jag tillika med mina och miva grannars underbafvande ofta företagit lyckliga ströftåg. Men, och vid dessa ord antog hans ansigte en sådan ädel värdighet, att Axel omedvetet böjde sitt hufvud af vördnad, aldrig skall pågon kunna träda fram och säga att jag begått den minsta grymhet mot de fångsr, som jag lyckats taga. Tvärtom har jag behandlat den med välvilja, och mången sårad rysk officer har mig att tacka för att han ej blifvit ihjälslagen af de ursinniga bönderna. Nu är jag anklagad för att ha burit svärd mot min ötverhet, det vill säga den ryska, cch derför har min gärd blifvit sköflad, mitt tjenstefolk pivadt till döds och jag sjelf tillika med min dotter hitsläpad för att straffas som en rebell. Undrar ni nu på att blodet sjuder i mina ådror så snart jag hören ryss nämnas. Men, fosfor han lugnare, Kulneff räddade oss, eljest var det vårt öde att släpas bakom kosackernas hästar. Ni vet huru de behandla siva fångar, och ni kan då göra er en föreställning om hvad jag skulle känna när snaran lades kring min arm och jag måste åse huru en kosack tog min dotter på sin bäst för att spränga bort med sitt byte.. Pappa, pappa! ropade den unga flickan och gömde sitt ansigte vid fadrens bröst, tala inte mera derom. Axel betraktade medlidsamt den vackra flickan, hvars kropp darrade som ett asplöf. Då kom Kulneff, fortfor den gamle med bög stämma, Hans blickar föllo först på