gamle mannen, som i ena hörnet af rummet var sysselsatt med att intala den unga flickan tröst. Våra grymma fiender skola göra allt tör stt hän.nas, men fortfor han, och hans vackra ögon fästades på den unga flickan med så glänsande uttryck, att hon rodnade, allt hvad tom står i wenniskors makt skola vi göra och hellre stupa än tillåta att ett enda hår krökes på edra hufvuden. Den gamle log med ett smärtsamt leende i det han tryckte flickan till sitt bröst. Tack, unge männ, sade han och framräckte ena handen mot Axel, som fattade och tryckte den. För mig sjelf bäfvar jag ej, men för min arma dotter. Skulle hon falla i kosackernas händer, så är hon objelpligt förlorad.. En rysniog skakade den unga flickans kropp när hon förnara dessa ord, och den blick, som hon kastade på Axel, var så bedjande, att han i ett nu kände hur en sjudande stridslust brann inom honom. I detta ögonblick stod han färdig att offra tusen lif, om han egt så många, för att dermed kunna rädda den sköna flicken, Hu, de förfärliga kosackerna!s klagade hon och såg sig omkring med förvirrade blickar, de äro så grymma, de skola säkert mörda oss allesammans. Åh, så låvgt hoppas jag att det inte skall gån, svarade Åxel med fast stämma, oaktadt han inom sig måste erkänna, att den unga flickans ord inneburo något sanring. Till vår lycka för Kuloeff befälet här och...v Kulreff fiones ej bär nux, sfbröt der gamle med en djup suck. -Han red ut på ströftåg redan i dagvingen och Gud vet när han kommer tillbaka.s Axel sänkte hufvudet. Han hade satt hela sin förtröstan till kosackechefens ädelmod och nu var denne deras beskyddare borta och de sjelfva prisgifne åt sina mordlystna fienders godtycke. I en mivout vacklade hans starka tillförsigt, men detta tillständ varade icke länge. Då kommer han nog tillbaka innan qvällen, utropade han. Tiildess böra vi kgnna försvara oss, och min ötvertygelse är, att det