Aftonbladet – 9 november 1871, sida 3

Hamilton varit deras anförare, då alt annorlunda jaflupit och de varit befriade från den skam, som nu drabbat regementeto. Undersökvingskommiasionen, som den 5 Oktober 1725 var till arbete samlad uti Nyköping, har uti dess protokoller gjort följande anteckning: g Samma dag ingaf herr öfversten Jean Hugg Hamilton sin skriftliga berättelse, att han den 23 Juli 1719 hade blifvit befallt, att uttaga 140 bäst beridne af manskapet och dertill hörande officerare, som journalencutvisar, att följa Herr General Mejoren Urbanovicts till Nyköping, då de straxt ifrån Telge förnummit, det fiendens Kosacker vid stranden hade gårdar uppbrännt, hvarföre herr General-Moajoren så mycket skyndsammsare med partiet tägat, så att de straxt på andra gidan om Åby funno kosackerna uti brännande och eköflande, då de blifvit eftersatte allestädes med små trupper om 10 man; ren ej någonykunnat fastfås, utan gårdsrne allenast befriade blifvit ifrån bemäldte ondt, intill Nyköping, dit de den 24 om Morgonen ankommit och ställt sig vid Tegeibagen och Stadstäpporna, hvarest de såväl at borgerskapet, som af magistraten, äro provianterade vordne. Herr General-Majoren och Öfversten hade sedan rest in i staden att göra gig underrättade om anstalterna och ortens belägenbet till försvarande. Sedan kunskap derom tagen var, begaf GeneralMajoren sig med några af stadens invånare till Skansen 1), men blef på vägen det fienden var redan förbigången och hit avländt; hvarefter herr General-Majoren kommit tillbakars, då herr Öfversten arbetat, att omlaga några stycken på alottet och låtit nedrifva deromkring några gärdessårdar vid Hästhagen-dit berr Genersl-Majoren låtit Öfverstens manskap komma. Men som herr General-Majoren velat bruka de härvarande bönder samma slott att besätta, kade de honom ibjälskjuta velat 2), så ock herr Öfversten, eom då tillstädes var, och hvilket äfven bade skedt, derest herr Öfversten icke med fagert snack dem uppehållit, tills dess han efterskickat en trupp af ryttarne, med hvilka han hotat dem ibjälskjuta och tvingat således inemot 100 mån af dem upp till slottet, att arbeta med styckena; sägandes bönderna, sig emellan, att Fanden måtte våga sitt lif för borgarne, som dem ständigt skinnade; samt hade andra förgripliga ord mot en och annan af Kronobetjenterna. . Klockan emot 4—5 e. m. lade fienden sig vid Strandholmen, på hvilken vårt folk straxt skjutit ifrån Slottet med 4 redan någorlunda färdigvordna stycken. Och som det fattades krut och kulor, måste herr Öfversten låta uppbryta jerndörren till krutmagasinet, emedan ingen tillstädes varit, som dertill nyckeln hade, och sjelf ammunitionen uttaga. Och omsider hade fienden måst för vårt skjutande begifva sig ifrån Strandholmen, öfver till Brandthällslandet, hvarifrån de från våra stycken kunde vara befriade. Borgerskapet, gom sett fig inte ikunna vara frälsta med vårt lilla manskap och hade mera fruktan för upproriske bönder än för fienden (2), sökte hvar och en, att frälsa sig och sin qvarlåtenskap; så att få eller inga af dem emot aftonen syntes. Ryttarne, som stodo vid Slottet uti höästbagen, blefvo efter herr Geners!-Majorens order satta på Fruävgen, då en post af ryttare blifvit lemnade till vakt på Slottet, att akta bönderna, som der skulle vara, till att hålla eldarce vid makt, som ock att göra sorl, på det att fienden skulle inbilla sig, att våra väntade dem tillbaka på qvällen, den vägen åt injoppet. . På Fruängen hade gjorts många eldar, likasom en stor armå der skulle stå Fyrtio hästar hade blifvit bortskickade på postering åt Hargssidan; likaledes utsattes 8 man af ryttarne och 50 bönder på postering åt Konungsbro; såväl densamma utt förstöra, som fiendens öfverfart att förbindra. Då de dermed höllo på att arbeta, hade fienden i största tysthet tågat förbi Arnö, Svanvik och:Öhrille till Långbron, utan att någon af dessa gåridar förbränna; då bönderna straxt öfvergifvit bron och ryttarne dergamma redan itändt, samt sig till vårt folk begifvit, med berättelse härom, hvarpå jen patrull utskickad blifvit, detsamma att erfara, som med kunskap återkommit, att en stor del af fienden öfver bron komne voro; blifvandes sedermera en dubbel po satt vid lilla bron, på landsvägen, med befallning, att så snart filenden anlände, skulle den begifva gig till en I trupp, som stått straxt dervid. Närnu kosackernpa bit förföljt, hade de af bemäldte trupp straxt j blifvit tillbakadrifne och när Kosackerna en stund derefter åter kommit med stort gny, hade herr General Mejoren och Öfversten med hvarsin trupp dem äter tillbakajagat. Vid detta larm hade bönderna, som på Slottet varit, sig derifrån begifvit och många af dem kommit till vårt krigsfolk, hvilka herr Öfversten, med några ryttare till fot, satte vid gärdesgården straxt vid staden, såvältill att vara vitne till krigsfolkets än vidare företaI gande, som ock till att söka skjuta på fiendens Kosacker. Sedan hade herr General-Majoren beslutit det han med en trupp af 20 mean och en Cornett skulle ställa sig förtäckt bakom Borgmästare Willemots lada. Korporalen Löt af Drabanterna, som då tillstädes varit, bade fått 2:ne trupper, om 40 man, att marschera till tegelbruket och der observera att fienden ej den vägen skulle komma våra orakring. Herr Öfversten skulle stå med en trupp om 20 man på landsvägen vid Fruängen, att vär fienden åter ankomme då i största hast draga sig undan den vägen förbi Willemots lada, hvarest, såsom förbemäldt är, herr Genersl-Moajoren fattat 2 Straxt vid denna uträttnipgen hade åter ett sort aztal Kosacker och några divisioner infanteri arkommit, hvilka hav inväntat tills de blefvo hozom väl varse, då herr Öfversten gvärgt af och galopperat undan, förbi herr general-Majoren, och Kosackerna honom eftersatt, med starkt skriande, och när de kommo. förbi herr GeneralMajoren, fingo de en salfva af karbinerna, så att några der blefvo. De förr omtalte fiendens divisioner hade mött herr Öfversten och gifvit honom en salfva. Herr General Majoren hade med sin trupp förföljt Kosackerna och herr Öfversten jemväl straxt den flyktande fienden följt, hvarunder han honom på vägen upphann och körde dem in i deras fotfolks linier, som kommit med 2:ne framskjutande flygler och en midtellinie; bekommande af hela dess arme en stark och kontinnerlig salfva, hvarvid en ryttare och några hästar ibjälskjutne blifvit, hvarför herr General-Majoren måst vända om, då herr Öfversten, som straxt derpå följt och velat tvinga sig fram, hafvandes att förfölja några Kosacker, hade, i detsamma han en Kosackanförare lifvet afhändt, stupat med sin bäst öfver en dödsjuten ryttarehäst, neder uti en graf vid lilla bron; då herr Öfverstens folk måste vara honom förutan och således sig på flykten gifvit, efter herr Genersl-Majorer, som Mg tillförene retirerat. Flenden, som af detta anfallande varit uti förvirring satt, gaf herr Öfversten rådrum, genom en ryttares tillhjelp hvars häat varit skjuten, stt komma upp; då ryttaren på döda Kossckens bäst och herr Öfversten på sin egen, undkommit och på vägen fått några små salfvor; hinnande på vårt manskap ineroot Örbacken, hvarest herr General-Majoren stannat till dagningen, utsättande poster ytterst på Jägarebacken. Böndersa, som hade stått vid gärdesgårdarne, hade gifvit sig straxt på flykten; då ock ryttarne, gora varit med dem, måst medfölja. Fienden blef stående om natten vid lilla bron och Fruängen, samt deromkring, och marscherade om dagningen derifrån, utmed Tegelbruket, öfver stadstäpporna in åf staden, ställandes några tusen man utanför på samma sida; då deras-galerer kommit till dem från andra sidan och bvarpå varit öfver 6000 man; så att all deras makt vid Nyköping skulle varit in aln 10,000 man, som af 2:ne deras rymmare berättades. Hr General-Majoren hade låtit ställa trupperns, som då varit ihopdragna, på Oppeby hage; sättandes uti skogen längre fram, en Cornett med 20 hästar förtäckte, midt emot Jägarehållet, med befallning att låta manskapet afsitta och stå stilla vid hästarne, samt rapportera den ringaste fiendens rörelse, som han kunde erfara; och patrullera flitigt till posterna, som till fot stodo nära omkring onom. Kl. 10 eller 11 hade en bataljon af fienden kommit framstickande utur skogen, på vår högra sida, midt emot förbemäldte post, hvilket officeraren rappor