Aftonbladet – 9 november 1871, sida 2

Hjeltarne från Savolaks. Berättelse af J. 0. Åberg.) Det var så kallt, att de hackade tänderna af köld och kröpo så nära hvarandra som do möjligtvis kunde för att i någon mån hålla sig Varma. N : ; tanför dörren, som vette åt bygatan, stod en kosack med dragen sabel på post. Misstänksamheten dref honom att tidt och ofta glänta på dörrew för att se om fångarne vors var, men äfven om han icke funnits der, skalle de icke i dessa första ögonblick af sin fångenskap, kunnat fy undån. -Kosackens basök ble:vo efter hand mera sällsynta och fram på dagen upphörde de alldsles. För att likväl öfvertyga fånzsrno om att han ännu fanns vå sin post, gjorde han med bestämda uppehåll ett stårkt buller, i det han önsom slog sabein i den bristfälkga dörren, så den höll på att intsörta, ömsom sjöng han med hes röst någon af sivt hemlands visor. Att detta buiier icke var behagligt för de sårade, som ganske väl behölde sofva för att i någon måna stärka sina medtagös krafter, är naturlig: Da v.kaade också upp ur sin lätta slummer och stirrade omkring sig, liksom väntade de att i hvarje ögonblick få se da grymma kosackansigtena öfver sig. Mitt hufvud bränner; jag tycker att det vill springa i tusen bitar i hvarje minuts; klagade Henrik och reste sig med möda upp på arfabågen. Axelo, fortfor han och stötte till kamraten. son låg bredvid honom, lafver .du ännu, eller är du kanske värre tilltygad än jag? ) Be A. B. n:r 242—244 och 246—260,