Aftonbladet – 9 november 1871, sida 2

Det är godt att vi ha er två hos oss, sade Axel och klappade Jussu på skuldran. När fintligheten ingenting kan uträtta, då är styrkan väl på sin plats. -Besynnerligt; fortfor han och gick ett par steg fram. åt, jag känner mig så stärkt vid tanken på friheten och att snart få komma till hären. Mitt sår är bestämdt inte farligt Kevhända lika farligt som våra, inföll löjtoanten med ett svagt leende, Idel skrubbsår, som skulie varit till hälften läkta nu om inte gen Frhexade ridten kommit emellan och utmattat oss. Men om jag får råda, så vill jag att vi hålla oss stilla i dag . och först i natt begydna att tänka på vår befrielse,. . Men då skola posterna fördubblas,, inföll Henrik, ooch då blir det svärars att komma at, Bäst vore att försöka nu Och störta al mattighei i närmaste busken, tillado löjtnanten. Nej. krafter måste vi hemta först om företeget skall lyckas och sedan — — Ett utrop från Matte afbröt talaren. Alla vände sig mot det häll, hvarifrån ljudet kommit. och de fingo då se den gamle upptaga någonting från golivet. Ea yXx3, en yxe,, utropade Axel, och bans bleka kinder rärgades af ea varm rodnad. Hiomlen sjelf sändeross hjelp i vår vadrötfvolse.n ; Den är väl så god som en kosacksabeln, numlade Matte och svängde yxån ötver, sitt nufvod. Jag ondrar om rödhåringens skalle ål ett slag af denna. Det får du kanske försöka, inföll Jussu ned ett goåmodigt leende. Göm emellertid yxan väl, så att ingen hittar den, ifall det skulle falla gubben Kulneff in att låta visiera bäde oss och pörtet.n (FortoyY