Aftonbladet – 9 november 1871, sida 2

Arligs savölaksares, safbröt en dundrande stännva. Alla vände sig om och Jussu stod fratiför dar. sDin arm var försvagad, Matte,, förtfor Jussu Och skaäkadö sin Väldiga knutna hånd) Sdet skullv varit jag som åluvgat den der träbltens, utbrast ban och sparkade till bjelken så att den rullade fram till dörren: Jag tycker. hvad det skulle smakat att få den der i pannan. Nästa ging är det jig som bandterar honom! Anamma såna skurkar! Folk, som inte ha förmågan att försvara sig, rå do på, de hundarne, men bjuder man den på öppen och ärlig strid man emot man, då gömina de sig hölst bakom hästeas häls, Jag vill so den der röde lufveri i ögecen eå gång till och vi få so hvem som först biinksr. Jussu, var förgrymmsd, det syntes tydligt och hade kosscken visat sig en gång till, så är det ovisst om han gluppit tödan med hfvat. : Axel hade emeilertid vsknat och rest sig app. Hela vevstra srmen var blodig och rocken sönderskjuten på måoge stillen. Msn ögonen BHixtrada ängock af möd när han hördå Jussus yitrende och när sepne alutat inföll hen til alla de öfrigas stora förnudrav: Så Inga jag än är, kan jag inte annat än gilla da ocd, som Jussn fälit. Tror ni att en rå kosackustur tar intryck vf dö lidanden, so:a han ser endra genomgå? Nej! Jog såg hur omenskligv kosacken bes handlade Mätte och Jasiu, och etära jag jast iote är för sjelfhämnden, 8ä kliade det Tikväl i fisgrarnenär jag fick syn på hans röda borstlika hår. Hade jag egt kratter, så hade jag falibordat Mattes verk. Det är sannt att vi här äro fångar, fortfor han joch gjorde en scärtsam rörelse, men jag tror ändå iete ati det är Kulneffs meniog act vi sköla behandlas som oskäliga djor