Aftonbladet – 8 november 1871, sida 3

tårda spirituosan, hade han, i stället för att lägga sig, gått ut att hemta frisk luft. Han hade då styrt kosan till samma ställe der han förut om dagen haft arbete, derstädes påhelsat några bekanta samt, då han ej kunde der få qvarstanna, åter begifvit sig ut. Nu först väcktes hos honom tanken derpå, att han ofta hört omtalas Huru den af H. sedan rånade Carl Nilsson både var ansedd för en förmögen man och alltid hade penningar inne samt att Hägerbäck genom stöld hos honom kunde lindra sin egen tryckande fattigdom. Efter det denna tanke hos honom uppstått, begaf sig Hägerbäck skogsvägen till Carl Nilssons bostad, hvarest han först försökte bereda sig inträde genom köksdörren, men då detta försök misslyckades, tillbommade han denna dörr utifrån samt begaf sig derefter till ett fönster, uttog detta, som endast utifrån var tillfästadt med spikar, genom deras undanböjande med blotta händerna, och beredde sig sålunda inträde uti makarnes gofrum, sedan han först medtagit en platt sten af ungefär 2 knyt näfvars, storlek samt borttagit en för fönstret nedhängande rullgardin. Inkommen i stugan, hade han, ledd af månskenet, först undersökt en olåst gå kallad klaffbyrå, utan att der finna något af värde, hvarefter han begifvit sig till en vid makarnes sofplats stående chiffonier, hvars klaff, som var olåst och utan gångjern, han bortlyftat. Vid undersökningen af lådorna i chiffonieren hade Carl Nilssons hustru vaknat, frågat hvad för folk som var inne i stugan, och då hon ej åtlydt Hägerbäcks tillsägelse att förhålla gig tyst, hade Hägerbäck, som haft den medtagna stenen liggande bredvid sig på golfvet, dermed i raseri öfver att hon ej var tyst tilldelat henne flere slag, utan att, som han uppgar kunna i mörkret bestämdt se hvar de träffade. Härunder hade äfven mannen vaknat, rest sig upp men genast fått ett slag af stenen, så att ban fallit tillbaka i sängen, hvarefter Hägerbäck ytterligare tilldelat honom ett slag. Då H. sålunda bringat makearne till tystnad, fortsattes undersöknisgen, som dock: ej ledde till annat resuitat än att han, som förr är nämndt, medfick ett silfverfickur samt begaf sig å väg genomfluttagna fönstret tillen bekant;för hvilken han omtalat hvad som passe rat och hvilken han bad åtfölja sig till mordstället för att biträda vid eftersökande af de penningar, de rånade troddes innehafva, men då denne dertill vägrat, bade Hägerbäck begifvit sig till sitt hen, sedan han förut i en förbiflytande å aftvättat det blod, hvarmed hans händer voro besudlade. Vid bortgåendet hade bean vidtagit sådana ätgärder, att ban, utan att väcka de innevarande, kunde inkomma. Strax efter hemkomsten hade han gått till sängs, men tillbringat återstoden af natten i oro och utan sömn. På morgonen, cå H. lemnat hemmet, hade en annan bekent, som H. händelsevis träffade, utan att afveta gernivgsmannen, för H. sjelf omtalat det dåd, som kos Carl Nilsson i Buren om natten egt rum, hvilken händelse, så kom den nu blef för Hågerbäck framställd af honom sjelf för modren oratalades. Någon käpnegom om de verkningar de af Hägerbäck makarue tilldelade slag haft, säger han sig icke hafva egt förrän han på morgonen af den person, gom för honom omtalat händelsen, fått erfara att hustrun var död och mannen sväfvade i lifsfara. Den stulna klockan hade han gömt under en sten på gården till sitt hem. Mördaren är en ung man om 23 år, liten och smärt, med fördelaktigt utseende, visade sig under ransakningen ödmjuk och undergifven samt gjorde flere gånger synbart våld på sig för att tillbakatränga de tårar som hotade att frambryta. Han har veterligen icke förut varit straffad för brott, men fört ett ostadigt lefverne och varit känd som stor slagskämpe, samt är af en på fäderne illa känd slägt, som räknat flere brottslingar bland gina medlemmar. Ransakningen uppsköts för inhemtande af några närmare upplysningar dels i afseende å det samtal, Hägerbäck uvder natten då han begaf sig från mordstället såsom ofvan är nämndåt förde, och dels med afseende några andra omständigheter äfvensom för den stulna klockans uppsökande; och torde jomräl böra nämnas att Hagerbäck i sin berättelse för domaren uteslutit merberörde samtal samt endast, då han af vederbörande åklagare vid ransakningen gjordes uppmärksam derå att den person, med hvilken detta semtal egt rum, sjelf derom berättat och efter det domaren allvarligen uppmanat henom till en fullt sanningsenlig bekännelse, derom berättade hvad härom ofvan intagits. Vi hafva sedan fått veta, att den stulna klockan iterfunnits på den af mördaren angifaa platsen. På klockan funnos då blodfläckar. SERVERTID