Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

blefvo tagna medvapen i hand. : Det är klart att hatet härigenom skulle upplåga till en förfärlig höjd, och att finnarne icke lemnade det minsta tillfälle att skada inkräktarne obegagnadt. Isynnerhet voro de förtörnade på kosackerna och dessa å sin sida använde alla de grymheter, som de kunde upptänka, för att injaga förskräckelse hos folket. De visste att de voro hatade och att de ingen nåd hade att vänta i fall de lefvande föllo i finnarnes händer. Hvilka smärtor fångarne utstått under Kulneffe hastiga flykt från Kuortane, kan svårigen beskrifvas. Särade som de voro måste le likväl färdas på hästryggen, bevakade och nången gång slagna sf sing omenskliga fienler. De minater, då Kulneff infann sig hos lem för att göra sig underrättad om deras illstånd, voro de enda drägliga i deras sorgiga belägenhet. Men så snart han aflägsnade ig började de råa krigarne att ånyo pina de årade på alla upptänkliga sätt. De svuro på sitt språk de förfärligaste der, stötte dem med lansarne och slogo lem med flata sablarne, allt. under det le pådrefvo hästärve till ett snabbare lopp: )msider pjordes halt i den förut nämnde byn ch de-stackars finparne trodde nu stt be1andlingen skulle blifva drägligare. Men de jedrogo sig. : -Utmattade som de voro och blodiga af de rhållna såren drefvos de ia i ett bristfälligt örte, som låg vid södra ändan af byn. De oro visserligen fria så tilivida attinga fjettar bundo dem, men dat var ändå en nog itter fångenskap att på detta sätt blifva avräkta i ett kyffe, der viaden spelade in enom det inslagna fönstret och genom de ngerbreda sprickorna på väggarne. (Törte Y