Aftonbladet – 7 november 1871, sida 3

j der af bok och lönn. De bildaen dyste vildmark, hvars eniormiga ödslighet lifvas al enstaka manufakturbyar på stranden vid någon ströms mynniog eller af ett läger för skogshuggare i det inre landet, De byar, som berättas ha hemsökts af branden i Michigan, äro Birch Creek, Little River, Cenire Harbaur, Sand Beach, White Rock, ForestI ville, Cato, Verona, Huron City, Port Austin Toch halfva Port Hope, alla på sjön Huarons I strand; Holland, Grand Junctior, en del af I Manistee och Green Haven sjön Michigans Istrand. I Wisconsin ha byarne Peshiego, Upper Bush, Lower Bash, Williamsonsville, Roziere, Millekawnaee och en del af Marenette på vestra stranden af Green Bay blifvit förstörda samt på östra stranden af samma vik Little Sturgeon, Frankenscoville och Casco. Arbetarelägren vid den jernväg, som bygges norr om Fort Howard, ha blifvit förstörda och ätvenså många skogshuggareläger. Förlusten af menniskolif genom dessa olyckshändelser kan ej bestämdt uppgifvas. I Peshtego uppbrunno eller drunknade mer än 100 personer och 150 blefvo svårt skadade. I de angränsande timmerdistrikten ha redan mer än 200 döda kroppar påträffats. Det tros, att 800 personer omkomrmo i Green Bay trakten, och offren i Michigan lära förhöja totalförlusten till nära 1000. De öfverlefvandes belägenhet är ömkansvärd i de af branden hemsökta distrikterna; många befinna sig långt från städer och jernvägar, och man kan ej hastigt komma dem till bjelp såsom de nödlidande efter olyckan i Chicago.? En tjensteman i skattkammaren beskrifver ett besök i sin hemort i Wisconsin. Han yttrar: ?De offentliggjorda terättelserna om den vidt spridda förödelsen och lidandens på denna trakt äro ingalunda öfverdrifna, och sannerligen kan ingen berättelse gifva ett tillräckligt begrepp om olyckans förfärliga omfång. Förlusten för timmeraffärerna genom förstöringen af sågar m. m. är ofantlig, men likväl icke objelplig, då foruskogarne ännu i allmänhet stå qvar, ehuru genom elden beröfvade sina mindre grenar och sina barr.? Ett bref, dateradt Camp Desolation, der förr Peshtego låg, den 14 Okt., kl. 8 e. m., innehåller en berättelse om de scener, brefskrifvaren var vitno till. Han berättar: Jag skrifver vid skenet från ett stycke fläsk, på spetsen af en käpp, som är nedstucken i marken. Våra tält äro temligen usla, men vi äro dock glada och tänka arbeta, så länge vi kunna uträtta någonting godt. Orkanen tyckes ha varit förfärlig, och landet var ett enda eldhaf, hvilket gjorde hettan outhärdlig. Tre nybyggen vid Super Bush bruano belt och hållet upp. I många fall blefvo mävnen tafatta och ctom sig af förtviflan samt togo med berådt mod lifvet : f sig med knifvar och andra vapen, heldre än att stekas lefvande. tora skaror af brandskadade ankomma hit från det inre landet. Hvarje timme sörja vi för deras behof, förbinda deras sår, gifva dem mat och skicka dem till Menomicee och Marenette. Vi ha kamperat på flodstranden, der förut byn Peshtego stod, men hvarest intet enda hus nu finns qvar, Vattnet skall i morgon pumpas upp ur dammen, der vi vänta att finna 100 till 125 lik efter dem, som drurknat vid försöket att undfly elden. Man beräknar nu, att hela antalet af drucknade eller omko : na i lågorna uppgår till 500. Hela familjer ligga ännu obegrafna. Ivgen tunga kan förtälja och inga ord kupna beskriva dessa hemska syner, hvilka vi hoppas aldrig få se åter. Jag vill omtala en händelse med en liten flicka på 12 år, hvilken man rådde att afstå från sina försök, på det att hon ej sjelt skulle omkomma. Men barnet lyssnade ej dertill, utan lyckades gonom de mest hjeltemodiga ansträngningar rädda sin lilla syster ur de obevekliga lågorna, Hennes far, mor, bror och andra systrar omkommo i lågorna, och när branden något ssktat af, arbetade hon sig tillbaka öfver den heta askan och de glödande kolen och drog fram sina anhörigas lik till en öppen plats, samt stod derefter och vaktade deras förbrända qvarlefvor hela dagen och hela den följande långa och hemska natten.n En person, som från Saginaw gjort ett besök vid Green Bay, beskrifver sin resa och berättar bland annat: . Fartyget fördröjdes betydligt på sin tur uppåt af blåst och rök, och den sistnämnda var så tät, att fartyget måste styras endast efter kompassen. Klden på östra sidan om viken sträckte sig i en nästan oafbruten linie fråa Winnebagosjöns östra strand till norra ändan af den -östra halfön, fulla 150 eng. mil, på sin väg brännande upp stängsel, lador, hus och en oändlig mängd af telegraf; stolpar af ceder och garfvarebark, hvilken senare låg uppskottad i ofantliga högar i dockorna, Så tjockt var mö;kret, som förorsakades af den ofantliga rökmassan, att solen totalt förmörkades på en sträcka af 200 eng. mil. Detta midnattsmörker fortfor en vecka. Luften var röd af eliflingor, som fördes ända från Peshtego och andra platser hela stran. den utåt, ett afstånd af nära 50 eng. mil, BASTA SNC EP TO TTO