Aftonbladet – 7 november 1871, sida 3

— Wice-häradshöfdingar. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har den 1i denna månad till vice-häradshöfdingar utnämnt hofrättsauskultanteraa E. Torsiow, P. B. Normark, H. Åberg och E. Ringius zamt e. o. hofrättsnotarien P. G. L. Nyman.i — Östergötlands höllristmingar. Man läser i Norrk. Tidningar: Området för Östergötlands hölristningar vinner år ifrån år större utsträckning. De hittills upptäckta ställen, der sådana finnas, äro vid Rosenstrand i Näsby socken, vid Herrbro i Löts socken, vid Himmelstadlund i Östra Eneby socken, Fiskeb; , Leonardsberg, Ekenberg m. fl. Dessa östgöta-hällristningar utmärka sig framför de i ymnighet uti Bohus län förekommande, hvilka af A. E. Holmberg ansågos härröra från jern-ålderns folk, genom en större smak, mera skönhetssinne och framför allt genom en större sedlighet. Sådana lättsinniga bilder, hvaraf de bohuslänska hällristningarna öfverflöda, hafva åde östgötska hittills icke blifvit upptäckta. Från A. E. Holmbergs åsigt, att de skulle vara åstadkomna med skaftadt jernredskap, afviker riksantiqvarien Hildebrand, som med mera sannolikhet icke allepast hänför dem (åtminstone de östgötska) till brons-ålderns folk, utan äfven tror sig kunna antaga att stenverktyg dertill blifvit begagnade. På de östgötska hällristningarna förekomma, utom en mängd fartyg, det största med 160 mans besättning, menniskor, djur, isynnerhet hästar och svin, äfven fotsulor, för det mesta parvis stående, genomkorsade cirklar, vagnar med fyr-ekrade hjul och anspann samt åtskilliga vapen, såsom långskaftade spjut, brona-svärd, brons-dolkar m. fl. Hr C. F. Nordenskjöld, hvilken under sina undersökningar kommit till samma åsigt som riksantiqvarien Hildebrand, nemligen att brons-folket vid bildernas inristning begagnat sig af stenredikap, har vid sina under sommaren och hösten fortsatta noggranna forskningar vunnit en ny bekräftelse för denna åsigt i den omständighet, att, ler under ristningens fortgång qvartsknölar, hvilka lerestädes på bergshällarna förekomma, blifvit påräffade, dessaalltid omsorgsfullt blifvit kringgångna, vilket sannolikt icke varit fallet eller hade behöfts, om verktyg af stål blifsit använda. Hr N. sår, i motsats till A. E. Holmberg, ännu ett steg ängre och tror sig kunna leda i bevis, att de besagnade verktygen varit antingen alldeles oskafade eller försedda med högst korta skaft. — Om ästa års undersökningar skulle krönas med samna framgång, som hittills, eger man anledning att 1oppas, det Östergötlands bergstaflor, som lemna å väsentliga bidrag till vårt lands sago-omhöljda orntid, både i mängd och mångfald ej skola stå fter de bohuslänska.