Aftonbladet – 6 november 1871, sida 3

MUSIK. Stora teatern inbjöd i förgår afton till er musikfest i dubbel bemärkelse, enär man fich tillfälle att: återvälkomna på samma gång Glucks sublima snilleverk Ifigenia och vå frejdade prima donna fru Michaeli såsom Klytemnestras framställarinna deruti, Skull nu någon tilläfventyrs hafva dristat antaga at en konstföreteelse at denna halt kunnat mec säkerhet påräkna en fullsatt salong, så had han dermed gjort sig skyldig till en visserligen fsrlåtlig utopi, ty operan hade denns gång blottj ett fåtal åhörare; men om Ifi. geaia också redan upphört att vara en kassapjes, förblifver din icke dess mindre föl alla tider ett reperioarstycke, och vi äro förvissade att teaterstyrelsen framgent skall genom att hvarje år någon gång återupptags detta verk förbehålla åt tonkonstens sanne tillbedjare en musikslisk högtid, åt scener sjelf ett mönsterarbete, alltigenom utprägladt af odödligt värde, samt åt de utförande artisterna ett värf, hvars egen skönhet i och för sig är nog att belöna deras ansträngningar. Fru Michaeli mottogs med bifallstormar och blommor och hyllades på samma sätt under fortgången af rollen, som i sin helhet blef en triumf för hennes herrligs stämma och i sin storartade sluttcen desslikes för hennes gripande och sant konstnärliga föredrag. Det varmaste erkännande egnades äfven med rätta åt fru Stenhammars skära och inverliga tolkning af Ifigenia, likasom åt den liflighet och kraft, hvarmed hr Arnoldgon uppbär Akilles parti, och hr Ariberg bragte entusiasmen till sin höjdpunkt genom den mejestätiskt imponerande och på samma gång djapt rörande framställning af Agamemnon, hvari han nu som förr gör sig gällande såsom den fulländade mästaren. Artemis mindre betydande parti gafs denna representation för första gången och med rätt mycken förtjenst af fröken Söhrling. De berömda qvartettsångarne hrr Lutteman, Blomberg, Ellberg och Ryberg gåfvo i går i Ladugårdslandskyrkan en talrikt besökt konert, som lät dem skörda synnerligen lifligt bifall. Bland de qvartetter, som ingingo i p ogramet och samtligen utfördes med framstående skicklighet, förtjenade särskildt Södermans förträffliga visor i folkton den största uppmärksamhet. Såsom solosångare uppträdde hr Ellberg med Adams bekarta chant le Noöl, scm företrädesvis lände hans vackra stämma till heder. Fröken Walin gaf ett i alla hänseenden värdigt föred:ag åt en herrs ig aria af Headel och en psalm af P. U. Stenhammar, och Stradellas i sio stil makaösa barytonari2, som under särdeles god disposition sjöngs af en känd amatör, blef likaedes att att räkna bland glanspuokterna hos konserten, hvars båda afdelningar inleddes ned af hr Heintze talangfällt återgifna orselkompositioner.